Naket och avskalat bjöd Susanne Alfvengren på tankar om och kring livet, varvat med egna och andras sånger, till eget gitarrackompanjemang.
Många kände igen sig när hon talade om att ha mål.
-Man får inte fastna med blicken och befinna sig endera där framme, eller leva bakom. Vi måste lära oss att leva i nuet, där och när vi möts.
Så sjöng hon Karin Boyes dikt ”I rörelse” med strofen ”Det är vägen som är mödan värd”.
Susanne Alfvengren må har varit störförkyld i juni men med hjälp av klunkar med honungsvatten genomfördes konserten klockrent. Mellansnacket höll på att glida in en predikotur men Alfvengren krånglade sig ur med hjälp av ogräs, mördarsniglar och Carolas ex Runar Sörgaard.
Med ”Basilika”, ”Sommarkort”, ”Nakna mellan hemmel och jord” och Stings ”Field of gold” med egen svensk text ”Ängarna av guld” som höjdpunkter hade Susanne Alfvengren nästan inte behövt leverera ”När vi rör varann” som extranummer. Konserten var i hamn och de som ska besöka Sorsele kyrka, Logen i Långträsk, Swensbylijda, Älvsby kyrka eller Jopikgården på Hindersön någon av de kommande dagarna har något att se fram emot.
Susanne Alfvengren har turnerat i 28 år. Hon hade stora framgångar framförallt på 80-talet med singeln ”När vi rör varann” och albumen ”Magneter” och ”Ögon man aldrig glömmer”. Hon har sjungit i dansband och spelat teater och gett en konsert för fyra personer i ett Folkets Hus.
Nu reser hon ensam med sin gitarr och ger konserter i kyrkor och bygdegårdar. Hon pratar om kärlek och längtan, filosoferar om livet och konstaterar samtidigt att musikbranschen är föränderlig.
-Ibland har man jobb, ibland inte.
Susanne Alfvengren har respekt för publiken, och det märks. Hon vill, och hon ger valuta för pengarna. Och tacket från henne till oss alla som kom och lyssnade kändes genomäkta.