Epoker möts under blå valv med strandutsikt

Rosa utanpå och så rikt smyckad inuti att många utländska besökare tar den för en katolsk helgedom. Kyrkan vid Hornavans strand har många speciella kännetecken.

Förföriskt placerad nationalromantik på en udde i Hornavan, där terrängen fått behålla sin prägel genom seklerna trots närheten till samhällets centrum. Den ursprungliga korskyrkans timmerstomme kan fortfarande urskiljas  och interiören fullbordar vad exteriören utlovar: en väl bevarad helhet.

Förföriskt placerad nationalromantik på en udde i Hornavan, där terrängen fått behålla sin prägel genom seklerna trots närheten till samhällets centrum. Den ursprungliga korskyrkans timmerstomme kan fortfarande urskiljas och interiören fullbordar vad exteriören utlovar: en väl bevarad helhet.

Foto: Gunnar Westergren

ARJEPLOG2010-09-25 06:00
En rak allé förbi åsen med prästgården, leder mot porten i den rosa träfasaden. Dess "fjälliga" panel i spånform blänker i vattnet, tillsammans med tornet i öster och låga utbyggnader i det som från början var korsarmarnas hörn. Inuti vävs 1700-talets formspråk, 1800-talets nationalromantik och det sena 1900-talets moderna arkitektur ihop med medeltida symbolik. Epokernas möte sker utan krockar, här samsas allt till en helhet med plats för 300 personer.
- De första som kom hit färdades längs Skellefteälven och de kom på grund av silverbrytningen i Nasafjäll. Då fanns inga svenskar i Pite lappmark, så Arjeplogs församling har haft många samiska präster, säger kyrkoherde Anders Mattsson.
Gåtfulla inventarier
1760 var det dags att riva den enkla gamla kyrkan från 1642, som var Arjeplogs första, och bygga en ny. Det blev en tidstypisk korskyrka i trä, liknande dem i Piteå, Övertorneå och Torneå. Lokala timmerbyggmästare både ritade och byggde, under ledning av dåvarande kyrkoherden Johannes Öhrling. Fortfarande placerades kyrkans huvudport mot vattnet i söder. Bräderna som täckte timringen på utsidan målades röda, inne förblev stockarna omålade.
Till koret i öster, där även sakristian fanns, beställde kyrkoherden två snidade korskrank, ännu välbevarade. Tre år efter invigningen 1768, målade en 22-åring från Piteå som var född i Bygdeå, Anders Hellberg, altartavlan.
- Han åkte senare till Stockholm och målade porträtt ett tag, för att sedan resa utomlands. Han dog bara 30 år gammal i San Domingo i Västindien. Det är det enda vi vet om honom, säger Piteå museums antikvarie Anna Elmén Berg.
- Målningen är en av kyrkans två mest gåtfulla inventarier. Den andra är predikstolen som jag tror är gjord av Nils Jakobsson Fluur. Men det finns en signatur på predikstoltaket som lyder "Johan Blank gjorde mig 1760", säger hon.
Eftersom Blank var en finsnickare som gjorde inredningar under senare delen av 1700-talet, stämmer inte predikstolens renässansuppbyggnad med baldakin och änglar in på det årtal han ristat in.
- Fluur däremot verkade i renässansstil, en ganska ålderdomlig stil på Blanks tid. Men det finns vissa element som inte stämmer med Fluurs predikstolar, till exempel sniderierna mellan pelarna. Speglarna med sina emblem är inte gjorda av Fluur, så den nuvarande predikstolen är troligen ett gemensamt verk av dem båda. Jag tror att Blank renoverade predikstolen, säger Anna Elmén Berg.
Ovanlig rumsindelning
1894 började korskyrkan byggas ut och samtidigt flyttades koret från den östra till den västra sidan, så att den nya ingången hamnade i nordöst - vänd mot land.
- Bara en kyrka till i Sverige är byggd på det viset och det har att göra med folktron om vilket väderstreck som är den ondes. Men sådant tror vi inte på här i Arjeplog, alla väderstreck tillhör Gud, säger Anders Mattsson.
Eftersom överintendentämbetet övertagit makten över kyrkobyggena i landet, var det arkitekter därifrån som bestämde hur kyrkan skulle se ut efter ombyggnaden. Gustaf Pettersson som ritade Arjeplogs kyrka, behöll stjärnvalven och formen, men i korsarmarna revs väggar ner för att få plats med små utbyggnader. Därmed blev karaktären mer av långhuskyrka. Istället för de ursprungliga väggarna vid korshörnen är det fyra kolonner (pelare) som håller uppe konstruktionen.
Kyrkans torn placerades i öster, i änden av ena korsarmen. Den första kyrkklockan skänktes för övrigt av drottning Kristina, 1648. År 1896 målades kyrkan rosa i nationalromantisk anda, en kulör den haft sedan dess.
- Mycket av interiören går också i nationalromantisk stil, till exempel fönsteromfattningarna med sina detaljer och väggarnas smala vita pärlspontpanel. Men det finns också spår av medeltidsromantik, som i korets kolonettgalleri. Det är en dekoration med tolv figurer som betecknar en helhet, säger Anna Elmén Berg.
Rika utsmyckningar
När kyrkan renoverades 1969-1970, under överinseende av lappmarksdoktorn Einar Wallquist, återställdes altarets och predikstolens ursprungliga färger, liksom den rödgröna bänkinredningens. Enligt Anders Mattsson var det Wallquist som valde den övriga färgsättningen.
- Det var då taket blev blått, väggarna vita och 1800-talsorgeln byttes ut, säger han och tittar sig omkring i kyrkorummet med de skiftande takhöjderna, de burspråksliknande rumsavdelningarna och det fernissade trägolvet.
Kvartsvalven kantas av bibelcitat. Allt detta i kombination med korets generösa utsmyckningar av både snickrade och målade friser samt infattningar av rombiska fält, tillsammans med kyrbänkarnas utsirningar, malmkronorna i taket, den pampiga predikstolen och en mängd andra detaljer, gör att många utländska besökare tar miste.
- Flera tror att de kommit till en katolsk kyrka, för att den är så rikt smyckad. Men trots att det här är en luthersk kyrka brukar vi låna ut den till katolska gudstjänster en gång i månaden, säger Anders Mattsson.
Han är också noga med att kyrkorna i församlingen ska vara öppna för allmänheten.
- Det är mycket uppskattat. Alla inventarier av vikt förvaras i Silvermuseet så att vi slipper oroa oss för stölder. Men vi använder fortfarande 1800-talskalkar, säger Anders Mattsson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!