Ulla Berg har varit yrkesverksam inom skolväsendet i 40 år och är en person som många i Älvsbyn känner igen.
– Vi har rotat oss här, Dale och jag, under 51 års äktenskap. Vi har båda haft fasta jobb i Älvsbyn och alla mina syskon bor i Norrbotten. Vi har mycket umgänge inom släkten och det är bra för barn att växa upp här, så jag har aldrig längtat härifrån, säger Ulla Berg.
Tre av sönerna bor också inom länet, den fjärde bor på Gotland.
– Å vad det känns långt bort! säger den vitt beresta kvinnan, som hittills åkt utomlands till 34 platser i fyra världsdelar.
Hon tillägger att hon och maken är rikt begåvade med barnbarn också, totalt elva, varav två är bonusbarnbarn.
– Barn är den största förmögenheten och den är inte skattepliktig. Dale och jag har gjort många bra saker, för vi jobbar bra ihop, och det bästa vi gjort är våra pojkar. Vi är stolta över dem och alla elva barnbarn, de har rett sig bra.
– Som farföräldrar är det en förmån att känna sig behövd. Alla unga människor behöver ett socialt nätverk, säger Ulla Berg.
Drömyrket
Hon har själv alltid varit omgiven av en varm gemenskap, som bottnar i flera generationer där alla fick ta ansvar för varandra. Ulla Berg är äldst av fem syskon och tog ofta hand om de yngre bröderna och systern under uppväxten.
– Jag är uppfostrad i ett arbetarhem med respekt och tillit. Tidigt hade jag klart för mig att jag ville bli lärare.
–Kanske för att både mamma och pappa arbetade i skolan, som vaktmästare respektive städerska och senare bespisningstant, och jag var ständig följeslagare på arbetsplatsen.
Ulla Berg påpekar att inkomsten i fembarnsfamiljen inte var så stor, men att hennes föräldrar var tusenkonstnärer som ändå klarade att sörja för sina barns behov.
– För att uppfylla åtråvärda önskemål fick jag lära mig att vänta och längta. Fickpengar existerade inte. Med skammens rodnad minns jag vilken avund jag kände en gång när en av mina kamrater själv kunde köpa tidningen Fick-journalen och betala ur sin egen börs.
Jobb direkt
Ulla Berg tog sin realexamen 1959, därefter studentexamen i Piteå 1962, hela tiden med sikte på läraryrket.
– Studenten blev en språngbräda mot seminariet i Luleå.
–Jag fick jobb i Älvsbyn direkt efter det och arbetade som lärare på lågstadiet i 25 år. Jag har alltid tyckt att det är intressant att jobba med andra människor, barn framför allt.
De barn som hade det svårast av olika anledningar minns hon mest.
– När det gått bra för dem känner jag mig nöjd, för även om det inte bara är min förtjänst har jag varit delaktig.
Nu när hon lämnat skolan händer det att före detta elever hälsar på henne med orden ”Hej gammelfröken, du var den bästa lärare jag haft”.
– Att få uppskattning av elever och deras föräldrar värmer så klart, säger Ulla Berg.
Blev rektor
1989 blev hon rektor på Parkskolan i Älvsbyn, en låg-, mellanstadie- och särskola där hon var med om att bygga upp fritidshemmet som då var något nytt.
– Att bli chef över mina kollegor var speciellt, en nyttig erfarenhet. Som chef får man jobba in sig så att man förtjänar förtroende och jag lade mig vinn om att involvera personalen i olika beslut.
– Jag hade nog en annan ledarstil än min föregångare, för jag ville att alla skulle kunna komma med förslag och diskutera. Men det är en ensam post, så jag uppskattade träffarna med chefer i andra kommuner.
Ulla Berg gick i pension två år i förtid. Det ångrar hon inte.
– Att släppa det har varit skönt, jag har gjort mitt och jag tycker att vi som är äldre ska låta de unga få arbete. Det här med höjd pensionsålder förstår jag mig inte på.
– Nu finns utrymme för spontanitet i livet, både för mig och Dale. Direkt efter pensioneringen var jag med i Lärkangruppen tills den upplöstes. Vi målade i akvarell, hade utställningar, och jag fick sälja mina tavlor.
– Det var roligt, men på senare tid har jag inte målat. Jag tar sats för att börja om, för Dale har byggt en målarstuga åt mig i Korsträskbyn där vi har vårt sommarställe. Vi bor där från mars till november och det är därför vi sålde vårt hus för sju år sedan. Nu bor vi i lägenhet på vintern.
Förtroendeuppdrag
Innan barnen föddes var Ulla Berg politiskt aktiv, hon satt i nämnder och var med i en kvinnoförening. När hon blev pensionär startade hon en bokcirkel som fortfarande är igång. Hon är också engagerad i Skogskvinnorna via LRF, som följd av att hon ägt en skogsfastighet som nu är överlåten till äldsta sonen.
– Vi lär oss att sköta skogen och så bildar vi nätverk så att fler kvinnor blir aktiva i styrelser och nämnder som har med skogen att göra. Och att fler kvinnor ska våga starta företag.
Ulla Berg nämner i förbifarten att hon ”bytt ut några reservdelar” men säger att hon på det stora hela är glad över att få vara frisk.
Däremot har hon drabbats av plötslig dövhet och är gravt hörselskadad på ena örat. Hon är sekreterare i Hörselskadades riksförbunds lokalavdelning i Älvsbyn. Sveriges pensionärsförbund är ytterligare en förening som hon ägnar sig åt lokalt.
– Vi är en grupp kvinnor där som brukar motionera ihop, till exempel genom att gå ut och gå.
– Annars är jag inte så engagerad, för jag vill inte känna mig bunden. Jag är rädd om min tid och vill äga den själv.