Videon är inte längre tillgänglig
I maj 2007 tillfångatogs Älvsbybon Roland Larsson av den fruktade Farc-gerillan i Colombia. Han hölls gisslan i 671 dagar innan han släpptes fri i februari 2009.
Ett par månader senare påbörjade en annan Älvsbybo, frilansjournalisten Tobias Drejby, arbetet med boken "Fånge hos Farc" – som skildrar Roland Larssons tid i djupet av den stora nationalparken Paramillo i Córdoba.
– Den handlar om hela Rolands liv egentligen. Men även mycket om den politiska bakgrunden till varför gerillan bildades över huvud taget och vad den ville uppnå, vad den strider för och varför det har blivit en så blodig strid, säger författaren.
Roland Larsson arbetade åt Skanska i Honduras, Panama och Peru innan han bosatte sig i Colombia på den bondgård som han blev bortförd ifrån tillsammans med sin dåvarande fru. Det enda han fick med sig var en ryggsäck.
I den låg den dagbok som mycket av Tobias Drejbys bok bygger på.
– Jag skrev dagbok från dag ett. Jag var tvungen att skriva på spanska så att de kunde förstå vad jag skrev. Jag skrev varje dag tills dess att jag fick min stroke, säger Roland Larsson.
Stroken fick 78-åringen i augusti 2008.
– Jag har fått fylla i en del luckor. Lite har försvunnit från Rolands minne i och med stroken. Men mest namn och sånt, säger Tobias Drejby.
Han har själv åkt ner till Colombia för att skapa sig en bild av landet och samla material till boken.
– Det har varit många omarbetningar, men nu är jag väldigt nöjd. Det känns oerhört skönt.
Roland Larsson var den sista utländska fången hos Farc. Han var även ensam om att vara isolerad från andra fångar. De andra satt i grupp och ofta i burar.
– Jag var egentligen mer rädd för militären än för gerillan. Militären sköt ju på allt som rörde sig. Jag blev bra behandlad hela tiden. Jag var ju en ekonomisk fånge, de hade tänkt tjäna stora pengar på mig, säger han.
Konfrontationer mellan militären och gerillan gjorde att de ofta fick flytta sig.
– De hade som försvarsringar, och vi låg i innersta ringen. Vi fick flytta först, säger Roland Larsson.
Militären anföll ofta från luften.
– Det var hemskt. En gång kom det en helikopter och sköt efter oss. Som tur var vände den, det var inte mer än 200-300 meter från oss. De sköt vilt med kulsprutor.
Han minns det första anfallet väl.
– Jag stod och borstade tänderna vid en bäck, och så kom det ett plan och svepte förbi på låg höjd. Tandborsten flög i väg. De bombade en ranch två kilometer bort.
Trots omständigheterna trivdes han i djungeln.
– Medan jag var frisk. Det fanns fisk och vi badade varje dag. De slog ofta läger vid någon flod.
Hur påverkade stroken dig?
– Då blev det sämre med umgänge. Jag fick mest ligga själv. Jag fick fluglarver som sätter sig på benen och äter sig in.
Har samtalen med Tobias hjälpt dig att bearbeta vad du var med om?
– Jag har inte haft några problem med det. Det är mer den kroppsliga rehabiliteringen som har varit jobbig. Jag fick lite gåträning i Piteå, men har gjort det mesta själv.
Tobias Drejby släpper sin bok den 1 december. Han hoppas att den en dag kan bli något mer.
– Det kanske blir film av den en vacker dag. Jag tänker i de banorna, men vi får se hur det blir.
Han har redan pratat med en del människor i filmbranschen. Bland annat med Stefan Sauk.
– Han är ju lite lik Roland. Han håller på och läser nu så får vi se. Men någon måste ju vilja göra filmen också, säger Tobias Drejby.