- Iden väcktes av Sigvard Hammar och Monika Granberg vid ett samrådsmöte på K4 i Arvidsjaur i september 1984.
- De berättade om Ralf Lundstens specialskrivna musik för Storforsen och om koreografen Mats Isakssons dröm om att någon gång få uppföra en balett på denna plats, berättar den 78-årige före detta politikern och kommuntjänstemannen.
Övertyga politiken
Här hade Norrbotten två konstnärer som lämnat länet och skapat sig ett namn i Stockholm. Mats Isaksson var dessutom bygdens egen son som i unga år tillbringat mycket fritid i Storforsen. Som designer och scenograf föreslogs den internationellt framgångsrika finländskan Veronica Leo, bosatt i Uppsala, som samarbetat med Mats Isaksson i tidigare balettuppsättningar.- Paret Granberg och Hammar var övertygade om att detta skulle kunna bli något mycket stort som kunde säljas över hela landet och även på kontinenten. Det skulle bli något i stil med "Himlaspelet" eller "Värmlänningarna", säger Gustav Eriksson.
- Min uppgift var att få politikerna i Älvsbyn att fatta vilket enormt projekt det var fråga om och få dem att vilja satsa tillräckligt med medel för att förverkliga planerna. Kostnaden uppskattades till cirka 400 000 kronor.
Det skulle ta ett och ett halvt år att övertyga politiken: Våren 1986 beslutade fullmäktige i Älvsbyns kommun att projektet "Baletten Trolltagen" skulle genomföras och anslog 350 000 kronor till detta.
Nära Döda fallet
Redan sommaren 1985 hade en första rekognosering om lämplig plats för baletten gjorts.- Mats Isaksson var lyrisk över klipphällarna nära Döda fallet, där ungdomar brukar roa sig med att hoppa ner i vattnet. Han ville ha scenen alldeles på kanten och publiken stående på andra sidan med forsen framför sig, berättar Gustav Eriksson.
- Placeringen föll på att Veronica Leo ville ha scenen mer marknära och på att det bedömdes alltför riskfyllt att ha en massa människor som publik just där. Dessutom skulle de ha fått kvällssolen rakt i ögonen.
- Året därpå hade vi ett nytt möte i Storforsen, Monika Granberg, Mats Isaksson, kommunens tekniska chef Donald Ljuslinder och jag. Till slut enades vi om att grytan vid skogskanten nedanför serveringsstugan skulle bli bäst.
Hamnade i tv
Gustav Eriksson, som förutom sina politiska uppdrag var anställd som inköpare på kommunförrådet, ritade och konstruerade scenen själv. Delarna sattes ihop av hans medarbetare och forslades till Storforsen med helikopter.- Det finns hur mycket som helst att berätta om turerna kring den första föreställningen i juli 1987. Bara att hitta en ljudanläggning som Ralf Lundsten godkände var ett kapitel för sig, skrattar Gustav Eriksson, som några månader efter premiären kallades att medverka i Finlands television.
- Veronica Leo skulle vara gäst i programmet "Här är ditt liv", så jag fick lasta in trollhuvudena i bilen och åka till Helsingfors. Där fick jag ta på mig det värsta trollets huvud och göra entre framför henne och studiopubliken. Om det bidrog till marknadsföringen av Trolltagen låter jag vara osagt, men det blev i alla fall ett minne för livet för mig.