Första läroboken i Pite älvdals dialekt

I elva år har Eva Johansson, "borti" Arvidsträsk, undervisat i sitt modersmål. Som nybliven pensionär tänker hon skapa den första läroboken för sin genuina dialekt, "Pijtmål".- Jag vill att dialekten ska överleva, säger läraren.

Eva Johansson från Älvsbyn är nybliven pensionär, men undervisar fortfarande i svenska för nyanlända barn i förberedelseklassen. Till vardags pratar hon Pitemål och efter elva års vuxenundervisning i dialekten planerar hon nu att skapa en lärobok.

Eva Johansson från Älvsbyn är nybliven pensionär, men undervisar fortfarande i svenska för nyanlända barn i förberedelseklassen. Till vardags pratar hon Pitemål och efter elva års vuxenundervisning i dialekten planerar hon nu att skapa en lärobok.

Foto: Joel Gustafsson

ÄLVSBYN2012-01-19 06:00

Under uppväxten i Arvidsträsk talade Eva Johansson, nu 65 år, Pitemål med sina föräldrar och syskon. Lika naturligt som att läsa svenska i skolan - var det att tala "bonschka" i byn.

Eva Johansson, liksom många föräldrar, pratade inte bondska med sitt barn och dialekten började försvinna.

- Jag har en son som är 27 år som jag aldrig har pratat Pitemål med. Han förstår det, men talar det inte. Nu ber jag honom om offentlig ursäkt, säger Eva Johansson.

Ambassadör för Pitemål
Som utbildad svensklärare började hon under 90-talet fördjupa sig i det Piteälvdalska folkets språkbruk. Hon studerade grammatiken och intervjuade de fåtal äldre som talade "genuint Pitemål".

Hennes C-uppsats i Svenska/Nordiska språk från 1996 är en undersökning om tre generationers sätt att använda dialekten och deras inställning till den.

- Själv känner jag mig lite som en ambassadör för Pitemålet. Jag har i mer än tio års tid haft kurser i Pitemål, både på Vux och förra läsåret på högstadiet i Älvsbyn.

Förra året utdelade Oanade krafter i Älvsbyn ett stipendium till Eva Johansson som hon ska använda för att skriva den första läroboken för de som vill lära sig Pitemålet.

Identitetsmarkör
Sedan tidigare finns ett grammatikhäfte och ordboken "Ållt mila àagg å ´ööx".

- Jag vågar tro att jag har både den teoretiska underbyggnad och den praktiska kunskap som krävs för det. Inte inbillar jag mig att jag kan rädda dialekten, men kanske kan jag till någon del förlänga dödsryckningarna.

Varför är det viktigt?
- Det viktigaste med dialekten i dag är att vara en markör för identiteten. Det känns som att intresset för Pitemålet, liksom för dialekter i allmänhet, är på uppgång, säger Eva Johansson.

Föreläser i Stockholm
Hon är glad över att bandet Euskefeurat finns och att musikern Sigurd Granström låter kända låtar leva på Piteå-vis. "Love me Tender" med Elvis Presley blir "Älsk mä gullång håll mä hart".

- Jag skickar en uppmaning till alla far- och morföräldrar som kan pitemålet att tala det med era barnbarn. Till slut finns det inga som kan lära ut.

I helgen är Eva Johansson inbjuden till Stockholmsmässan Formex av grafikern Karolina Furtenbach-Ström som låter "Pijtmåle" ta uttryck på disktrasor, frukostbrickor och kökshanddukar. Eva ska föreläsa om den unika dialekten.

- Det är inte ett eget språk. Men det är så långt från dagens svenska att det fungerar som ett eget språk, säger hon.

FAKTA Pitemålet

"Pijtmål" eller "bonschka" på dialekten, är en genuin dialekt som härstammar från gammalsvenska.

Talas i hela Pite älvdal, från kustbyarna vid Bottenviken och vidare västerut ett tiotal mil upp efter Pite älvdal.

Dialekterna i Norrbotten följer i princip alltid de gamla stor-sockengränserna, varpå Pitemålet tvärt övergår till Lulemål så snart man passerat den gamla sockengränsen ovanför Rosvik.

På grund av områdets isolerade läge har folket behållit den grammatiska strukturen och uttalet av många gammelsvenska ord. Bondskan har i regel kortare ord för det mesta än vad svenskan har och meningsuppbyggnaden är full av genvägar. Pitemålet innehåller också många diftonger.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!