Där blandas polacker, indier, kurder och romer i miljonprogamshusen från 60-talet. Författaren vill skildra en tredje sida av Tensta som varken är medias bild av brott och våld eller ett mångkulturellt paradis. Istället får läsaren bekanta sig med människorna som bosatt sig eller blivit placerade där.
Boken består av intervjuer med flyktingar, scener från SFI-kursen (svenska för invandrare) och texter av elevarbeten från en högstadieklass som Anders Sundelin följt i flera år.
Ungdomarna i högstadieklassen är ständigt återkommande. De har intervjuat varandra om identitet och framtidsdrömmar och skrivit dagböcker som återges i boken.
Texterna ger en naiv, ren inblick i känslan av att vara ung svensk, men ändå inte svensk. Mitt i det mångkulturella finns saknad av identitet, när en människa trots dubbla nationaliteter inte känner sig tillhöra någon av dem.