Redan första låten, "Everybody says don’t" från musikalen "Anyone can whistle", förkunnade att detta blir en musikstund utöver det vanliga. Jazzharmonierna tog liksom tag i Daniel Engmans musikalröst, de gifte sig, som man säger om mat och vin, och den nedtonade scenen skapade faktiskt en jazzklubbkänsla. Saxofon- och trumsolon fanns där som sig bör och det var verkligen jazz, inte musikal, men på ett alldeles speciellt sätt. När sedan Sanna Martin och bandet körde "The miller’s son" från musikalen "A little night music" steg pulsen ytterligare.
I den stilen fortsatte det med varierade arrangemang. Ibland soft och stämningsfullt och sedan plötsligt så där rivande och bombarderande häftigt som bara storbandsjazz kan vara. I duetterna kompletterade de båda sångarnas röster varandra, ofta till oväntade och spännande takter från orkestern.
Många låtar var nog okända för de i publiken som inte har stor kännedom om 60- och 70-talens musikaler, men när Sondheims allra kändaste sång, "Send in the clowns" spelades var igenkänningens glädje stor. Arrangemanget var definitivt i klass med de allra bästa av de hundratals inspelningar av den låten som finns.
Mathias Lundqvist som har gjort arrangemangen till konsertens melodier är jazzdirigent och kompositör, men har ibland jobbat i musikalsammanhang.
– Jag har ofta tänkt att de två musikstilarna borde gå att kombinera, för det finns likheter mellan dem. Stephen Sondheim är en av de största i sin genre och eftersom han fyller 90 i år tänkte jag att det här vore ett sätt att hylla honom, säger Mathias Lundqvist och fortsätter:
– Jag vet inte om Sondheim känner till de här versionerna av sina låtar men jag tror att han skulle gilla dem för det finns en jazzkänsla från början i hans musik.
Daniel Engman och Sanna Martin tillhör Sveriges mest anlitade musikalartister. Båda har sjungit i många musikaler och andra musikföreställningar samt varit svensk röst i flera filmer. De har också gjort konserter tillsammans förut.
Daniel Engman föddes och växte upp i Älvsbyn. Han tycker det är speciellt att sjunga här.
– Det är superkul men också mer känslosamt än på andra ställen. Det känns mer naket när det finns personer i publiken som har känt mig sedan jag var barn, säger han.