Bevingat i glada färger

FÄRGGLATT. Det fullkomligt sprakar av färg på Konstgården just nu. Intensiteten i färgerna stämmer väl överens med konstnären.- Jag vill göra konst man blir glad av. Hjärtat och fågeln är kännetecken för mitt skapande, förklarar Iris Rönnqvist inför lördagens vernissage.

Älvsbyn2007-09-21 00:00
Iris Rönnqvist är född i Svartlå utanför Boden och uppväxt i Luleå.

Efter att ha jobbat med kulturfrågor inom studieförbundet ABF lämnade hon Norrbotten i början av 1980-talet för att bli barnkulturchef i Örebro.

- Jag hade börjat måla redan då. Min debututställning hade jag på Galleri Piccolino i Luleå 1975, berättar hon.

Iris Rönnqvist är bosatt i Skåne, i Stora Köpinge by på Österlen utanför Ystad.

- Sedan 1990 arbetar jag som konstnär på heltid. I min bostad, en stor nedlagd tvåvåningsskola, har jag gott om plats för ateljen. Där driver jag en privat konstskola och i mån av tid föreläser jag.

Ordförklaring

Som konstnär är Iris Rönn- qvist mångsidig.

- Från början var keramik och oljemåleri min huvudgrej, men på senare år har jag mer och mer gått över till akryl, säger hon och förklarar att hon alltid slutfernissar sina tavlor på traditionellt sätt.

- Visste du att det är därifrån ordet "vernissage" kommer? När konstnären var klar la man ut tavlorna sida vid sida på golvet och förnissade dem.

- Det är också från det sammanhanget man hämtat seden att bjuda på olika slags tilltugg på vernissagerna. Förr i tiden firade man ganska friskt att tavlorna var färdiga för visning.

Samiska inslag

Till utställningen "Bevingat" i Älvsbyn har Iris Rönnqvist tagit med sig 62 verk, merparten tavlor, men också tre trolltrummeliknande tak- eller väggkonstverk i papier cacher. De sistnämnda heter "Di Leva", "Pontare" och "Siljabloo".

- Skåningarna brukar tycka att jag är samisk i mitt uttryckssätt och det ligger väl en del i det. Jag har alltid tyckt om att jobba med de starka grundfärgerna. Självklart är jag delvis påverkad av min bakgrund.

Hon visar tre bägare nedanför målningen "Kraftfält".

- Det är fångstbägare. Den blå är för regn och tårar, den röda för värme och kärlek, den gula för solsken och glädje.

Människoögon

I många av målningarna återfinns fåglar, därav utställningsnamnet.

- För mig lever ängeln och fågeln i symbios. Jag tänker mig att när man dör blir man en fågel och sedan en ängel. Det är därför mina fåglar alltid har människoögon.

Utställningen i Konstgården pågår till 30 september.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!