Mina hundar kan inte prata svenska. Och? Mon Dieu, det är ju franska byrackor.
Turligt nog är jag en man som talar med hundar. Jag kan tolka deras små huvudvridningar, ögonskiftningar och små gny och gläfs och översätter när deras matte spelar oförstående.
”Jag vill ha godis” säger jag med lagom lättsinnig brutning (observera stavningen, uttalas därefter) på franska.
Ja, deras matte är inte helt tappad, så hon fattar ju att det är hundarna och inte jag som vill ha godis. Att prata med hunden är nog normalt eller i vart fall vanligt, men att prata i hundens ställe är kanske lite udda. Men, so what, klart att jag vill hjälpa fransyskorna att få godis. Nu när det är påsk och allt. Vi som själva kan öppna kyl och skafferi proppar ju i oss när vi vill och så mycket vi orkar. En storhelg som påsk, ja, då frossas det extra mycket, trots att frosseri räknas som en av de sju kristna dödssynderna.
Jag noterar att Svenska kyrkan i stora annonser gör reklam för påskhelgen. Annonsen har rubriken "Tre dagar som förändrade världen" och behandlar "sveket, döden, triumfen". Det är snyggt gjort, som en bioannons med kritikerbetyg (bara fullpoängare) och allt. Som extra kittling utlovas att det är "baserat på en sann berättelse".
Normalt blir jag alltid misstänksam när jag ska se en film som påstås bygga på en sann historia, men tro är tro och nu är det trots allt den kanske största kristna högtiden. Ja, påsken är förstås judisk från början, men då handlar det inte om Jesus.
Vi som inte tror njuter av påsken ändå. Och frossar! Dessutom är det en perfekt tid för vällust. En natt i Blåkulla med allt vad det kan innebära. Som otrogen kan jag strunta i att vällust precis som frosseri räknas som en dödssynd. Fast det påstås att den som ger sig hän åt vällust kommer att bli insmord i eld och svavel i helvetet. Lite overkill, va?
Motsatsen till vällust är förresten kyskhet enligt katolska kyrkan. Så vad väntar då den kyske i himlen? Små äppelkindade korgossar? Nej, jag skojar.
Jag trodde i min enfald att alla förstod att jag inte drev med nötallergiker i förra veckans krönika. Jag hade fel. Alla förstod inte.
Så det kanske är bäst att jag förklarar det där med "små äppelkindade korgossar". Det är alltså en anspelning på alla pedofilpräster inom katolska kyrkan som låtsats leva i celibat, men gjort sig skyldiga till fruktansvärda övergrepp. Vid närmare eftertanke blir det nog inget himmelrike för dem. Gissningsvis blir de insmorda med eld och svavel.
Glad Påsk!