Nästan varje dag skriver jag upp vad som helst i applikationen Anteckningar i min telefon. Från hösten 2017 skrev jag upp portkoder till nya lägenhetshus, nämnvärd kurslitteratur, bussar vars sträckor var att föredra och listor inför all veckohandling jag skulle behöva börja vänja mig vid. För hösten 2017 flyttade jag hemifrån för att studera till mitt drömyrke.
I en längre anteckning från ifjol skrev jag om en torsdag i början av min första termin:
”När jag hoppar av bussen och korsar en gata för att ta mig in i lägenheten jag hyr mitt i stan, känner jag mig full av liv. Ikväll ska jag tävla i musikquiz, dricka sött och billigt vin medan jag umgås med klasskompisar från utbildningen jag börjat studera. Jag springer in från det yrande höstvädret, genom lägenhetsporten och ner för trapporna till en liten men ljus etta. Jag värmer en matlåda mamma och pappa skickat med hemifrån och kastar i mig den så fort att jag knappt hinner känna smaken. Sekunderna efteråt sveper jag en grå ögonskugga som skimrar i blått över ögonlocken, byter till en skir nattsvart skjorta och glömmer att titta mig i spegeln efteråt. Ytterjackan åker på samtidigt som jag drar ut nycklarna från dörrlåset och sedan flyger jag upp för trappan för att hinna till nästa buss.”
Vardagen kändes ungefär lika spännande som de första hemmafesterna i gymnasiet gjorde. Jag var stressad, förväntansfull och skör. När min familj och närmsta vänner hälsade på mig under första tiden i Umeå svalde jag tårarna i halsen. Det kändes konstigt att de hade med sig packning, att de inte längre bodde nära mig.
Jag irrade mig fram till klassrum, gator och torg jag aldrig besökt förut. Hällde tvättmedlet i sköljmedelsfacket så att jag var tvungen att tvätta samma kläder två gånger, sprang efter bussarna och ringde hem nästan varje gång jag lagade mat.
Den 11 december kommer antagningsbesked till alla blivande studenter för vårterminen 2019. Det har redan gått ett och ett halvt år sedan jag fick mitt. Idag har jag läst halva min utbildning, fått tag på ett förstahandskontrakt och sköter matlagning, städrutiner och tentor utan någon större problematik. Det kommer att kännas som ditt hem till slut och du kommer klara dig utan Google Maps i vardagen och finna nya människor att kalla vänner och dansa med inpå småtimmarna.
I det liv och hem jag lyckats skapa här kan jag inte annat än stormtrivas i, detta måste bara vara bland livets bästa år. Hoppas ni kommer in på universitetet!
Agnes Hansius