Året var 1867. Våren verkade aldrig komma och isande nordvindar höll Norrland i ett skruvstäd. Över Piteälven körde man häst långt in i juni och ute till havs fastnade ångaren Voltaire i skruvisen under midsommardagen. Att maja stång var inte att tänka på då inga löv ännu slagit ut och bönderna tittade misstroget på det oanvända utsädet från året innan. Ett år som varit riktigt bra. Nu låg istället hungersnöden på lur redan innan vårbruket ens kommit igång. I juli kom visserligen värmen, men när det åter blev kallt med flera minusgrader redan i början av september, visste man vad som väntade. Barkbröd och uppkokade skosulor. Det var ett satans år. Om nödåren 1866-69 kan man läsa mer om på annat håll eller kolla in Olle Häger och Hans Villius eminenta dokumentär med samma namn.
Fullt så illa har vi inte haft det i sommar, även om det varit osedvanligt uselt väder. Att jämföra med döskalleåren på 1800-talet är väl inte heller riktigt värdigt med tanke på de många människor som dog av svält och andra umbäranden i kontrast till våra uteblivna stranddagar och seglatser i kortärmade byxor. Bröd och billig dansk fläskfilé kommer ändå att finnas i butiken till vintern. Men ändå. Ifjol var det rekordvarmt, i sommar det motsatta. Lite fascinerande är det trots allt.
Något helt annat. Språkbruk till sjöss. Japp, jag anser det vara viktigt. Naturligtvis kan man både köra och parkera sin båt, kliva på golvet eller öppna fönstret för vädring. Det funkar hur bra som helst fast det egentligen heter segla även när man kör maskin, lägga till, durk och ventil. Att följa sitt spår i en GPS är ett modernt sätt att navigera, hundvakten infaller mellan midnatt och fyra på morgonen, en sjö är inget man fiskar i utan en våg, och så vidare. Jag skall inte trötta ut läsaren men fler exempel – spygatt, beting, enkla, kranbalkvis, lodskott, slabbkista, åmning, tåg (som inte har det minsta med SJ:s försenade varianter att göra…) – och det är inte superviktigt, men jag kan se ett värde i att hålla traditionella ord och begrepp vid liv. Sedan behöver man inte fastna i dem och det kommer nya hela tiden. På kappseglingsbanan hör man ibland att det ”blåser ollon” vilket inte har med mannens genitalier att göra utan att Ollonborrar med flera småkryp, driver i stora sjok över fjärden. Riktigt hård vind alltså. En ”hoj” eller ”låda” är en segelbåt, ”gasa” betyder skota för mera fart, ”T-bone” är när någon seglar rakt in i sidan på en konkurrent (inte bra) och en ”bh” är en spinnaker som tvinnat sig på mitten. Nya begrepp som kommer och går.
Till helgen skall vi segla Express-SM. Det handlar inte om ”polyesterbrottning” (jollesegling) utan 30 likadana och vältrimmade kölbåtar. Tävlingarna går utanför ”gruset” (skärgården) vid Sandhamn. Kanske får vi tillfälle att segla med ”skinnjacka” (bar överkropp) då väderprognoserna söderut ser bättre ut än här hemma. Hoppas bara att man inte drabbas av ”gummiarm” (klena nerver) utan kan plocka någon ”spik” (förstaplacering). Att behöva stänga ”grinden” (komma sist) vore trist.
Ohoj.