Swooosch… Oj då, vad var det där som flög förbi? Jaha, sommaren, okej då vet jag.
Känns det igen? Plötsligt skall man tillbaka på jobbet och känslan av att ha blivit blåst på konfekten är påtaglig. Det var ju så mycket man skulle göra, vad hände? Jag är fullständigt övertygad om att Einstein hade rätt när han hävdade att tiden inte är konstant. För helt klart går klockan fortare under sommaren jämfört med i december, en månad som förövrigt borde förbjudas. Visst skulle man vilja få några dagar till på vattnet, runda Stora Björn bara på kul eller segla upp till Siknäs och käka halstrad strömming. Men nu är det som det är, bara att bita i det sura äpplet och knata iväg till kneget fast man egentligen borde tjacka spikskor och listigt dra iväg.
Fast ärligt talat, i år har sommaren faktiskt varit riktigt lång, nästan som när man var liten. I min värld börjar den nämligen när isarna går, vilket skedde redan i slutet av april, och fortsätter sedan långt in i oktober. Ja, till och med november vissa år. Jag är dessutom inte speciellt väderkänslig – även om naturligtvis sol kommer före regn på listan – och vad många redan har glömt är att försommaren var riktigt fin den med. Kall, javisst, men solen sken nästan dygnet runt. Så visst har sommarhalvåret varit ovanligt långt i år och det är inte slut än. Hösten är en fin årstid.
Seglatsen då? Ja, vad skall man säga. En mix mellan långa havsrepor, kappsegling och korta dagsutflykter. Lite mindre sjömil än vanligt men ganska lagom efter omständigheterna. Även om jag – till skillnad mot den där andra krönikören som förr brukade peka med hela handen – inte är speciellt förtjust i just det ordet. Lagom. Låter lite mesigt tycker jag. Nä, all-in, 100% eller in i kaklet, skall det vara. Hellre sist med sprucken läpp än tvåa utan blåmärken!
Men som sagt, nu väntar hösten, en årstid jag verkligen gillar. Enda problemet är att den till slut går över i vinter och snö, och det senare ser jag inget försonande i. En grå oktoberdag kan jag däremot uppskatta. Man fyller termosen, stoppar en korvsnärt i fickan och tar snurrebåten till någon garanterat öde ö. Det brukar nämligen inte vara speciellt trångt i skärgården vid den tiden på året. Det är bland annat av den orsaken som vi i höst inte tänker gå iland efter seglatsen och gräva ned oss likt björnen i sitt ide. Nä, vi stannar här ute på holmen och blir året runt boende istället. Det skall bli kul att uppleva samtliga årstider på plats och ställe.
Ja, det är faktiskt så att jag med viss skräckblandad förtjusning till och med ser fram mot vintern. Något jag aldrig gjort tidigare och än mindre trott att jag skulle säga. Bryter jag trots allt ihop i december, ja då säljer vi allt vi har och flyttar till Nya Zeeland. Där lyser solen jämt och man seglar året runt. Men till dess och som alltid …
Ohoj!