Ah! Det är sommar igen och långt ned i båtens inre jobbar maskinerna på låga varv. Man snarare känner än hör dem. Ölen i mitt glas är lagom kallt och vibrationerna ombord skapar små små vågor bland bubblorna där inne i humlens och maltens universum. Sträcker jag på halsen kan jag fortfarande se de yttersta av bryggorna i hamnen och föröver strax bakom udden, öppnar sig Danzinger gatt med Nåttarö i öster och Landsort någonstans i syd. Det är igenkännande och härligt att åter stäva ut på Östersjön och lämna Stockholms skärgård bakom sig. Havet, here I come!
Sista arbetsdagen gjordes på skolan i går med lite sorterande, summerande och ackumulerande eller vilka modeorden nu är för tillfället. Inte helt lätt att hålla reda på efter 25 år i branschen. Ett arbetsår är alltså över och just idag mår jag bra, som Kenta med sin hesa röst så träffsäkert skrålade fram i sången. Nu får jag väl erkänna att det inte är den egna segelbåten Feelgood som vi trampar däck på för tillfället, utan en passagerarfärja med det romantiskt klingande namnet SF1500. På skrovet står det dock målat M/S Visby och då förstår den snabbtänkte att vi är på väg till Gotland.
Efter en förvisso tidig men svinkall vår med nordvästliga vindar nästan dagligen, nappade vi nämligen direkt när kompisarna frågade om vi ville fira midsommar med dem på rosorna ö. Visst har vi hunnit med några svängar i vår egen skärgård och visst, man kan inte ha otur med vädret, man kan bara ha otur med kläderna ... men ändå, oddsen för fint väder är trots allt bättre söderut. Så vi nappade på erbjudandet. Dessutom skall vi hämta en skeppshund i södra Sverige så trippen ”down south” känns helt ok. Skeppshund, tänker nu vän av ordning, eller åtminstone de som känner mig sedan tidigare. Skall Ove ha hund? Japp, erkännes härmed! Efter tre döttrar och nästan trettio års tjat har jag slutligen mjuknat, gett med mig, brutit ihop eller kapitulerat. Välj själv. Det blir alltså en valp på Mosesholmen och ombord på Feelgood i sommar. Den utlösande faktorn blev när en av de äldre döttrarna tjallade för den minsta att pappa minsann inte alls var allergisk mot hundar utan att han hade bluffat i flera år. Fatta vad bittert; nedgolad av sina egna. Helt otänkbart i en Scorsesefilm och ett hårt slag för en farsa som ändå försöker göra sitt bästa även om han inte vill ha en hund.
Fast seriöst och ärligt, det skall bli riktigt kul; en ny grej här i livet och efter accepterat faktum ser jag nu fram mot att få hem den lilla krabaten. I skrivande stund - när motorvarven hos SF1500 ökar – är dock namnfrågan fortfarande olöst. Vad döper man en hund till egentligen? Har ju liksom aldrig ställts inför den frågan förr. Zlatan är inte aktuellet (undrar hur många jyckar som heter det?), inga andra fotbollsnamn eller gulliga barnnamn heller för den delen. Men vad sägs om Hannibal, Dracula eller Ernst Kirchsteiger? Coola namn ...
Ohoj!