Okey, bara att erkänna sig besegrad och lyfta på hatten. Bra seglat finska män, ni var bättre den här gången. Vi slutar på en blygsam sjundeplats i regattan men gläds ändå åt vinnarna i pitebåten Dream. Benny Öhman och gänget ombord seglade strålande och tog hem både totalsegern och Norrlandsmästerskapet för Expresser. Bravo! Själv hissar jag segel och styr norrut igen. Vinden är fin och snart är Holmön passerad, bara att stå på. Jag studerar molnen på himlen. Minns när man var liten och efter flera timmars badande motvilligt tvingades upp på stranden igen. Läpparna var blå, inte av bär utan av kyla. Farmor täckte över oss med varma filtar för att kroppstemperaturen skulle återgå till det normala. Där låg man och precis innan man somnade såg man både Nalle Puh, Musse Pigg och ibland inte mindre än två Arne Weise sväva förbi på himlen. Fascinerande.
I höjd med Sikeå mörknar molnen. De antar den där gråsvarta nyansen alla seglare på öppet hav hatar. Åska i antågande. Långa strängar av ondska närmar sig. Jag ser ingen Nalle Puh, däremot döskallar, ormar och elaka häxor som verkar ta sikte på min höga mast och tankarna går till filmen Poltergeist. Jag har sagt det förut, jag är knappast åskrädd, men det är obehagligt på havet. På regattamiddagen kvällen före stod jag och pratade med den gamla krögaren från Norrbyskär. Han erkände otvunget att han var livrädd för åska och hävdade att hans kusins svåger hade en tremänning vars granne kände en snubbe som inte mindre än två gånger hade fått blixtnedslag i masten. Både gångerna sjönk båten! Historien känns inte riktigt trovärdig - mest beroende på vem som berättade den - men ändå. Båtar har sänkts av blixten även om det är så ovanligt att det nästan aldrig händer.
Det elakaste och svartaste av molnen kommer närmare. Jag ändrar kurs men molnet följer efter. Jag skotar hem hårt och vänder om söderut, molnet följer efter likt förbannat. Vad är detta? En sista manöver från mina dagar som fotbollsspelare, fintar vänster och går höger. Molnet slirar först lite åt sidan men kommer sedan efter mig igen. Nu börjar det kännas riktigt läskigt. Förföljd av ett moln, varför?
Vattnet blir plötsligt vitt av ett våldsamt regn och vindmätaren slår i botten, det är bara att hålla i sig. Jag håller mig från all metall och kryper ihop i sittbrunnen. Egentligen borde jag slå av alla instrument då de troligtvis kommer att förstöras vid en direkträff, men det är försent nu. Bara att hoppas på statistiken som envist hävdar att blixtnedslag i båtar är synnerligen ovanliga. Det smäller ett par gånger runt Feelgood, sedan är allt över lika fort som det började. Vinden försvinner, regnet slutar och efter en stund tittar solen fram igen. Av det elaka svarta molnet syns intet. Skönt! Kvällen efter kryssar jag in i Haraholmsfjärden, och himlen är blå. En liten ullig figur syns över Mosesholmen, påminner om Nalle Puh faktiskt. Tra la la la la lilla molntuss, kom hit skall du få en puss!
Ohoj.