Jag har funderat en del på det här med tid. Man säger ju att tiden är knapp, tid är pengar eller varför inte "Time is on my side", som Mick Jagger visserligen sjöng men inte skrev.
När semestern startar brukar jag lägga av mig klockan. Är det något som exakt måste passas så finns det gott om tidsmarkörer vart man än vänder sig. Solen i grova drag, navigationsinstrumenten i båten eller den ständigt närvarande mobiltelefonen för mer exakt angivelse. Oftast räcker det dock att veta ungefär vilken dag det är.
Men det kan bli lite märkligt ibland. Till exempel läser du i dag torsdag, min seglarkrönika. Men i skrivande stund är det tisdag för mig, eller möjligen onsdag förmiddag då texten skall in senast till lunch den dagen (en del jobbar bra under lagom stress, själv jobbar jag effektivast under skräck, och därför hinner det ofta bli just onsdag innan krönikan är klar).
Det som du läser i dag och jag borde ha skrivit i går är egentligen författat redan i lördags, alltså i dag. Hänger du med? Anledningarna är många. I dag - alltså i lördags - spelar/spelade världens bästa rockband Slues på Sjöbodan. Eftersom mikrofonen hanteras av undertecknad är/var jag alltså på plats. Problemet är bara att redan klockan elva dagen efter, alltså i morgon, eller i söndags går, eller om du så vill gick, starten för årets Gotland runt-race utanför kungens slott i Stockholm.
Man kan gott säga att tiden i det här faller är både komplicerad och knapp. Uppträdande halva natten, en kort powernap, flyg till Arlanda tidigt på morgonen, förbeställd taxi i 180 knyck till Skeppsholmen, där grabbarna på femtiofotaren Pegasus förhoppningsvis väntar. Inte plats för minsta försening, då spricker allt. Tiden är alltså knapp, eller var, eller förhoppningsvis på min sida. Ses vi på stan i dag torsdag, vet du att alltihop sprack.
Är alltså hemmavid en sväng och passar på att segla den mindre båten från Haraholmen till Mosesholmen. Får upp spinnakern - det färglada ballongseglet som man använder i medvind - vid Degersten och bara njuter genom Mellerstödraget. Skönt att segla på vatten där man klarar sig bra utan sjökort. Inte en båt på fjärden dock, trots den fina dagen. Onekligen trögstartat med båtlivet i sommar, eller vår, eller vad vi nu har haft sedan isarna försvann.
Ganska häftig egentligen att glida fram på en blå fjärd där vi för bara drygt ett par månader sedan svepte fram med isjakterna. Årstidsväxlingarna har sin tjusning även för en "sommarjunkie" som jag.
Tiden igen. Kommer att tänka på min finske vän Ralf som blev sänd till mörkaste Afrika för att ansvara för något byggnadsprojekt på landsbygden. Jobbet gick långsamt och de noggrant uppgjorda västerländska planerna sprack en efter en. Till slut fick Ralf nog, kallade upp den lokale arbetsledaren och krävde en förklaring varför det gick så trögt. Tiden började ju ta slut för hela projektet!
- Men Boss, ta det lugnt, det gör ingenting, det kommer ju ny tid hela tiden, blev det klockrena svaret.
Jag är nog böjd att hålla med. Time is on my side!
Ohoj!