Trysunda - de tre sundens ö - blev 2006 utsedd till Sveriges vackraste. Det är lite oklart av vem, men visst är här fint. Trots snålblåst och regn. Det får bli en dag med bokläsning och korta sjöställspromenader. Är alltså tillbaka på Feelgood igen efter ännu ett race runt Gotland. Jodå, logistiken fungerade och jag var ombord cirka 45 minuter innan startskottet gick. Phu ... Däremot blev resultatet inte vad vi hoppats på så vi ordar inte mer om det. Men vänta bara till nästa år!
I det gamla kapellets gästbok hittar jag en anteckning från 1969. Jag var här med mina föräldrar och lillebror på familjens motorbåt Doggen och minns det ganska väl, trots att jag uppenbarligen inte lärt mig skriva mitt namn. Kusinen som var med och betydligt äldre än jag, badade nämligen i kalsonger och drog sedan på sig jeansen direkt på de blöta fillingarna. Min då knappt sex år gamla hjärna hade väldigt svårt att smälta denna handling. Va? Hur kunde han? Vad som dock är ännu märkligare är att jag överhuvudtaget kommer ihåg episoden. Jag tittar på min just sexåriga dotter och funderar över vilka minnen den här resan kommer att ge henne. Kanske inte alls upptäcktsfärden på berget eller baden från klipporna utan något helt annat. En igelkott på stigen, minkarna under bryggan eller grannbåtens blöta kalsingar på tork ... Hjärnans vindlingar äro outgrundliga.
This parrot is no more! He has ceased to be! He has expired and gone to meet his maker!. THIS IS AN EX-PARROT! Orden är naturligtvis John Cleeses och tagna ur den oförglömliga papegojsketchen där han försöker reklamera en nyligt inköpt men hopplöst stendöd papegoja till en slingrande Michael Palin. Kanske något av det absolut roligaste som gjorts och jag kan se sketchen hur många gånger som helst. I det lilla huset med eternitfasad mitt emot kapellet har det i fönstret i många år - ja, faktiskt så länge jag kan minnas - hängt en bur med just en papegoja. Jag vet inte om den fanns där redan 1969 men det skulle inte förvåna mig. Nu är den emellertid borta, kanske har den upphört att vara, mött sina skapare eller slutligen rymt iväg mot de efterlängtade norska fjordarna. Vad vet jag? Tomt och lite tråkigt blev det i alla fall även om jag vet att inget varar för evigt, inte ens en blåskimrande papegoja i ett fönster på Trysunda.
I dag, torsdag, startar Ulvöregattan. Det är norra Sveriges största kappseglingshelg och har ibland lockat närmare hundra startande båtar. Så många blir det knappast i år men vi skall i alla fall dit och försvara färgerna. Ska jag vara helt ärligt är det skitjobbigt på de här regattorna. Massor av roliga seglarvänner från när och fjärran att umgås med, det bjuds på skratt, musik och whisky i sittbrunnarna och stämningen brukar vara hög långt in på småtimmarna. Och det är ju kul. Om det nu inte vore för att det skall upp och seglas tidigt nästa dag. Seglingsfria regattor kanske vore nå’t? Eller så inte!
Ohoj.