Det är tidig morgon och redan kvalmigt varmt. Havet ligger som en spegel, motorn sköter farten och autopiloten styrningen. Vid den dallrande horisonten skymtar jag Holmögadd och bakom mig stiger röken från Obbolas pappersfabrik absolut rakt upp. En visserligen vindlös men härlig sommardag ligger framför mig. Det är precis då det sker, överfallet. En gigantisk svärm av Fjädermygg attackera Feelgood och mig. Var och en för sig är de så små att de nästan inte finns, men tillsammans utgör de en armé som inte går att jämföra med någonting annat.
Nu kanske vän av ordning tänker att fjädermygg är väl ändå ingeting, de sticks ju inte ens. Visst, det är korrekt. Men just därför är de så ini vassen enerverande. Jag menar, en vanlig mygga kan jag på något sätt respektera, de gör ju bara sitt jobb när de borrar sig genom huden i jakt på mitt blod. Men fjädermyggen de bara lattjar omkring, sätter sig kanske ens stund precis där bakom ryggen dit man inte når, spatserar runt en sväng för att sedan med fullständigt dödsförakt flyga runt och kraschland i ögat, näsan eller munnen på den ensamseglande mannen ombord, i detta fall undertecknad. Och var kommer de ifrån? De verkar materialisera sig från tomma intet så fort vinden lägger sig oavsett hur långt ut till havs man befinner sig. Föds de flygande och vad lever de på? Skulle vara intressant att se någon forskning på det där.
Tröjan åker av, sedan kortbyxorna och ytterligare en stund senare har jag förvandlats till den nakne ensamseglaren Ove, havets fasa. Luften står absolut stilla ombord och fjäder-djävla-myggen fortsätter sin terror. Jag tar en handduk och försöker vifta bort dem. Chanslöst. Tänder en myggspiral. Ingen effekt. Byter taktik och försöker ignorera dem men de små fötterna som kilar omkring på ryggen, benen och ja, över allt annars på min nakna kropp, kittlar mig snabbt till vansinnets rand. Om det bara kunde komma lite vind, men havet är fortsatt oljigt blankt. Så plötsligt är de förvunna, lika snabbt som de dök upp. Var? Ännu ett av livets outgrundliga mysterium.
Jag nöter på norrut, återigen ensam ombord. Vid Bjuröklubb sätter jag ny kurs mot Pite-Rönnskär och börjar se fram mot natthamn där. Då försvinner plötslig laddningen till motorn. Misstänker först att det är ett gäng huliganfjädermygg som vill djävlas men det visar sig vara generatorremmen som gått av och jag går in till den gamla lotshamnen för byte. Ganska enkelt fixat men jag stannar ändå över natten och får batterierna laddade via ett 220 volts uttag. Dagen efter är jag hemma igen för lite klädtvätt och annat smått och gott inför veckans Bottenhavsregatta i Luleå där jag för tillfället befinner mig.
Seglade upp i måndags och hann precis iväg från Piteå innan himlen öppnade sig och det spektakulära skådespelet drog igång. Kändes bra att kunna avnjuta det på håll och slippa huka sig i en båt på öppet vatten. Det har jag gjort förr och det är ingen angenäm upplevelse. Tro mig.