Inte ett ord om vädret! Kastade loss från Haraholmen tidigt lördag morgon 16 juni. Verktygen kastade och sommarseglatsen påbörjad. Ha! Motorgång ett par timmar på ett blankt hav innan seglen kunde hissas, autopiloten kopplas in och kurs sättas mot horisonten. Härligt. Vind från nordost och sol. Vädret - som jag som sagt icke kommer att beröra - var strålande och enda smolken i bägaren var att jag saknade tändare till gasolköket när lunchen skulle tillredas. Efter idogt letande hittade jag till slut tre stickor i en låda. Här gällde att ransonera. Den första gick upp i rök av en kall vindpust från sittbrunnen - vädret igen - med den andra fick jag fyr och kokade både korv och kaffe, men hur skulle jag göra med den sista? Lade den försiktigt åt sidan tills vidare. Lyssnade på vindrapporten som lät fortsatt lovande och hoppade därför över Bjuröklubb och siktade direkt mot Ratan. Himlen mörknade och några regndroppar föll, vilket kändes välbekant. Jaha, en ny front i antågande alltså, tur att man inte bryr sig om väder. Man kan nämligen aldrig ha otur med vädret, man kan bara ha otur med kläderna. Apropå tur så fick jag i Ratan sedan en ask tändstickor av Piteseglarna Bruno och Margareta Lundgren. Kändes bra då kall ravioli har svårt att platsa på min kulinariska tio i topplista.
Vi hade bestämt att fira midsommar med nära vänner på Gotland. I ett svagt ögonblick hade jag till och med gått med på att bila dit, men när Camilla och Svea plockade upp mig i Obbola under söndagskvällen kändes det nästan skönt att kliva in i en torr varm bil. I tryggt förvar mot väder och vind och på Gotland sken solen visste vi. Det innebär dock alltid arbete att besöka våra kompisar på ön. I år var det visserligen bara gräsmattan som skulle klippas så efter tre timmars skruvande och monterande av reservdelar på den icke fungerande klipparen samt därtill hörande och för egna pengar utförda tankningen, kunde jag göra min insats. Dags för en midsommaröl kanske? Nja, dagen efter hade min gode vän precis gjort sig osams med snickaren som skulle färdigställa friggeboden vi skulle bo i och hantverkaren drog sin kos. Men att spika upp några gipsväggar borde väl vara snabbt undanstökat. Nu hade min något mindre gode vän - som för övrigt är rektor - en golftid att passa så det blev mest jag som spikade gipset och städade undan.
På tredje dagen tyckte han vi bodde hos att vi skulle ta en ledig dag, det tyckte jag med och i samband med det föll de första regndropparna. Och det kom mer, mycket mer. Men efter att ha provisoriskt plastat in verandan, bytt infravärmen kapat, kluvit och burit in ved kunde vi slutligen inleda midsommarfirandet som trots allt blev sedvanligt gemytligt. Att sedan taket på friggeboden läckte som ett såll och jag fick klättra upp och nödplasta in även det är liksom inget att orda om. Killen som bor här har fått många fina gåvor av vår herre, händighet är dock ingen av dessa. Men som sagt, vädret lämnar vi dithän.
Ohoj!