Vi vet inte om det förrän det redan hänt

Foto:

Piteå2017-12-21 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det talas ofta om första gången i tonåren. Det är en sådan stress att testa saker och att vara först, eller åtminstone, inte vara sist. Magnus Uggla sjunger till och med om det. I hans låt ”1:a gången” nämns första gången du kysser någon och håller någon i handen, och ifall du inte tänt en cigarett eller använt smink än så behöver du inte känna någon stress - det kommer.

Men sista gången då? En Twitter-användare vid namn Cam postade detta inlägg: “Yesterday I read ’At some point in your childhood you and your friends went outside to play togheter for the last time, and nobody knew it”. Nästan en halv miljon gillade tweeten och över hundratusen personer delade den. I kommentarsfältet kommenterade en annan twittrare: ”This is like when I heard ’One time your mom picked you up and put you down for the very last time’”.

Jag och en halv miljon twittrare brast någonstans. När jag googlade på ”sista gången” fann jag ett stort, känslosamt cyberverse. Det var citat från Muhammed Ali som uppmanade folk att leva som om det vore deras sista dag, karaktärer från serier som berättade hur alla tror sig ha för alltid. Det skrevs om sista gången du kysser en du var kär i, helt ovetandes om att det är för sista gången.

I höstas vågade jag, som grät till Twitter-inläggen ovan, att flytta. På universitetet studerar jag bland annat ungdomar och har fått berättat för mig att vara ”ungdom” inte är något vi är, utan något vi gör och som ständigt är i rörelse. Att vara en ungdom är att vara i en övergångsfas. Då tänkte jag på att vi ibland, helt självmant, skyndar på dessa avsked. Vi vill fylla 18 år för att sluta gömma alkohol i garderober. Vi vill börja sminka oss och använda deo för att göra ”mogna saker” och lägga bort leksakerna.

I alla tider har folk bett unga att inte växa upp och vara unga, medan de kan. Direkt efter att ha läst Cams tweet, tänkte jag på att jag borde tagit tillvara på fredagskvällar med leken ”tjuv och polis” innan de blev utbytt mot hemmafester. Men barn vill inte stanna, övergången har redan tagit fart. Vardagsting förvandlas till minnen. Att växa upp är en viktig del livet, precis som att sluta kyssa någon en inte längre är kär i.

Livet kanske ska få ta hand om vissa avsked åt oss ett tag, för om vi visste att det skulle bli sista gången hade vi kanske inte vågat göra det. Tanken på en sista gång kanske sliter ut en halv miljon hjärtan från en halv miljon bröstkorgar en stund på Twitter, men vi går vidare ändå. För vi är redan på väg.