Prestationsångest. Prestation i all ära. Men ångest?
Alla har vi prestationsångest med jämna mellanrum. Vissa mer kontinuerligt, andra mer sällan och det låter nästan som någonting negativt att säga att man skulle ha prestationsångest mer sällan än andra.
Som att ambitionen inte riktigt finns där, att man inte riktigt bryr sig. Jag tänker på folk som skolkar, stannar hemma och gör annat istället för att komma till mattelektionen. Folk som får tillbaka skoluppgifter med ett betyg tre snäpp sämre än vad de är kapabla till bara för att de inte orkar lägga sin dyrbara tid på att skriva ett reportage till svenskan. Låter det dåligt?
Då skulle vi kunna vända på det. Låt mig presentera Stina. Stina är en trevlig och driven tjej som vill arbeta inom musikbranschen. Hon jobbar just nu för att skriva ihop låtar till sin nya EP som ska ta henne vidare mot målet att kunna jobba med musiken på heltid. Vid sidan av går Stina gymnasiet för att vidareutveckla sina kunskaper inom musiken tillsammans med andra i sin klass som delar samma intresse.
På köpet fick hon andra kurser så som svenska, engelska, matte och historia. Stina har lätt för skolan men ser inte värdet i att kämpa upp bättre än nödvändiga betyg i de akademiska ämnena när den tiden istället kan läggas på att hon fortsätter jobba på sin EP och tar sig vidare dit hon faktiskt vill. Stina gör alltså sitt bästa utifrån den tid hon är villig att lägga ned på arbetet. Varför anstränga sig mer än nödvändigt med utbildning som inte utbildar en till det man vill bli?
Det folk tappar och glömmer bort är att tid är dyrbar.
Jag blir arg på mig själv när jag tänker på hur många timmar jag lägger ner på arbeten och uppgifter jag gör bara för att få en klapp på ryggen och en fin bokstav på papperet. Bokstäver som jag inte behöver för att ta mig dit jag vill i livet. Jag blir arg på mig själv när jag säger att jag ska skärpa mig och ändå inte kan släppa på prestationsångesten som gnager inombords.
För jag har fått lära mig att man alltid ska göra sitt bästa, att det är bra att prestera. Och det är det, men vi kanske ska ändra på begreppet ”så länge du gör ditt bästa” till ”så länge du gör ditt bästa utifrån den tid du är villig att lägga ner”?
Jag tycker att man ska lägga krutet där det behövs istället för att slösa ammunition på krig man aldrig velat utkämpa.