OVE LUNDMARK: Vi har en del bucklor hemma och räds ingen

Det är lördag förmiddag och vi skall strax gå över startlinjen tillsammans med Tant Raffa, en exakt likadan X-102:a som Feelgood. Raffa har hemmaplan, känner till vattnen runt Alnön väl och inte minst de trix som vinden kan spela runt uddar och genom sund. De har en hel del pokaler hemma i bokhyllan och vann fjolårets race. Å andra sidan har även vi en del bucklor där hemma och räds ingen och inga. Ett par minuter innan start cirkulerar båtarna kring varandra med besättningarna bevakande och koncentrerade till max. Min mun är torr och jag frågar hela tiden gastarna "Tid till start, tid till start".

Kvällen innan kom Peter, Olov och Anders bilandes från Piteå. Härligt med kompisar som inte räds en biltur på 100 mil efter en somrig E4 för att få segla fyra timmar på vattnet. Kusin Erik och gamle seglarkompisen Benke kompletterar från Sundsvall och som ett bonus anslöt även Camillas bror Robert från Uppsala. På Feelgoods akterdäck huserar Tea 10 år som lätt och snabb "backstagsapa". Vi är ett bra gäng ombord.

"10 sekunder till start" väser Anders, samtidigt som vi är farligt nära startlinjen med Tant Raffas blåa skrov några ynka decimeter bakom Feelgoods akter. Vi faller av kraftigt, skotar hem och lovar sedan upp igen över linjen, precis före vår kombattant ("Yes, vi tog starten, nu kör vi grabbar"…och tjejer! hörs det som ett litet eko från akterdäcket). Några sekunder senare smäller ett skott från land, signalerande tjuvstart. Är det vi eller Raffa? Snabbt bestämmer vi oss för att bita i det sura äpplet, minimera förlusten och vända om. Även Raffa tvingas vända om men förlorar mer på sin omstart än vad vi gör. Feelgood får alltså en lucka och bevakar sedan Tant Raffa stenhårt under hela dagen.

Trots att de senare plockar in en del på oss i svårseglade Alnösundet håller vi dem bakom oss och kan på eftermiddagen - och med rejäl nackspärr - korsa mållinjen som bästa X-102:a. En sjätteplats för oss var väl ok, men att slå Tant Raffa, det satt bra!

Ohoj.