Vi är dömda till frihet

Piteå2006-04-15 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Påskafton och jag famlar efter ett honligt väsen, våren. Hon är där ute någonstans och jag vet att hon kommer smygande med ljus och värme. Jag tvivlar inte. Jag är bara som i Tomas Tranströmers dikt "April och mörkret".

Jag bärs i min skugga/som en fiol/i sin svarta låda.



Tranströmer fyller 75 år i dag. Kanske hinner han inte få Nobelpriset innan han går ur tiden, men hans poesi överlever hur som helst. Så här fint kan det låta när han avhandlar den svåra konsten att vara människa.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig

och det är som det skall."

Tomas Tranströmer, mina gratulationer på 75-årsdagen.



Nej, det är inte lätt att vara människa. Stressad nutidsmänniska som tror att bortom varje liten blåbärskulle växer det bär som ännu ingen smakat. Stressad nutidsmänniska som har så mycket att göra att det där som kallas livet ogripbart skyndar förbi som en skakig dogmarulle. Stanna! Andas! Det blir kanske aldrig bättre än så här.

Smek någons kind, vänd alla måsten ryggen och även om du är fångad i en karusell som aldrig riktigt vill stanna så kan du alltid välja. Du kan vara fångad av arv och miljö, slagen och våldtagen, men i ditt innersta är du alltid fri. Vi är dömda till frihet, som Jean Paul Sartre hade uttryckt det om han hade levt.



Till dig som orkat läsa så här långt vill jag säga att bara du bestämmer hur mycket du vill sälja ut av dig själv. Hur mycket krypmån du vill ha. Hur mycket liv du vill leva. Hur mycket död du vill se i vitögat. Det är hårt att vara dömd till frihet, men det är skönt att gå i otakt. Att säga emot. Att protestera. Att stå upp.

Såg Barcelona möta Racing Santander i söndags i regnet. Varje gång den underbare Eto’o rörde bollen skrek rasisterna i Santanders klack okvädningar och utstötte apljud. Det förstörde mycket av fotbollsupplevelsen och jag är förvisso inte svart, men gud ska veta att det finns stunder då jag önskar att jag inte är vit.



Vi kan alltid välja. Bara vi får klart för oss vilka möjligheterna är. I skolan hyllas gärna de demokratiska principerna, det talas om föräldrarnas viktiga roll och elevinflytande. Ord kan vara så vackra. Men om de inte erövras, gång på gång, är de inte mycket värda.

En hög skolbyråkrat försöker i smyg köra över 128 barn och deras föräldrar i en oerhört viktig fråga för dem som berörs. Men planerna läcker ut och plötsligt blir det oerhört viktigt att informera, lyssna och prata om demokrati.



Vad det handlar om kan vi lämna därhän, men när höga skolbyråkrater tror att demokrati är något som kan användas efter behag känns det trist. Vi är många som inte gillar att ställas inför fullbordat faktum. Vi är många som tror att demokrati är värt att kämpa för och därför är det viktigt att erövra den. Gång på gång och inte bara via en valsedel en regnglåmig septembersöndag vart fjärde år.

"Power to the people" som Jesus sa och Glad Påsk.
Läs mer om