Att det var så här mycket jobb med ett eget hem hade jag aldrig trott. Toalettpappret växer tydligen inte på rullen och det finns ingen tvätt-tomte som magiskt lämnar vikt tvätt på min säng.
Jag känner att jag har dragit en nitlott, hur lyckades mina föräldrar lura mig att det var kul och spännande att flytta? Jag har nyktrat till ur utflyttnings- och inredningstöcknet och vaknat upp till verkligheten med en full diskho.
Nu måste jag tydligen köpa en fönsterskrapa och det måste nog vara den tråkigaste grej jag någonsin köpt. Jag har fått veta att det tydligen finns en hel del andra attiraljer jag måste införskaffa som trasor, sprejer och diverse andra giftiga medel. Så underbart, det ser jag fram emot! Eller kanske inte ...
Varför kan jag inte bara stjäla sopkvasten som står i trappuppgången? Eller låna hyresvärdens lövblås? Jag tycker själv att jag har kommit på något helt genialiskt, det är ju bara att blåsa ut allt från balkongdörren så är det klart. Fantastiskt skulle jag säga men när jag berättar min revolutionerande idé för min mamma så skrattar hon bara.
Jag känner mig lurad av vuxenvärlden, lite som en bra trailer till en dålig film. Jag vill inte vara den som är den men kan man sträcka sig så långt att det kan vara en konspiration?
Men nu kommer jag bli en sådan person som har ett "favorit sköljmedel" och inte kan komma på fester för att jag har tvättid. Det är precis det här de inte vill att vi ska veta om vuxenlivet men jag finns i alla fall här för att rapportera från frontlinjen. En orädd journalist som tar reda på den mörka sanningen om vuxenlivet. Men till er som fortfarande kan räddas råder jag er att inte växa upp, det är en fälla.