Varför uppfanns Facebook?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ibland undrar jag vad Facebook egentligen fyller för funktion och vem som får ut något av allt det som folk uppdaterar. En annan teori om hur Facebook uppfanns är att grundaren var en stalker. Jag kan tänka mig att han satt och tänkte på hur jobbigt det var att fråga runt och följa efter personer han ville veta saker om. Varför lägga ner en massa tid på att kolla en persons bilder på Pixbox, hitta deras mejl, fråga runt om vilka de umgås med och följa efter dem för att se vad de gör. Istället för att spendera en massa tid med att söka igenom olika källor är det ju helt perfekt att det finns en hemsida för det! På vilken annan sida kan du annars få reda på var folk är och vad de gör, kolla in deras intressen, vänner och bilder på dem? Det är en stalkers våta dröm!
Med handen på hjärtat, har inte Facebook gjort oss alla till stalkers? De flesta som är medlemmar på sidan skulle nog erkänna att de har kollat igenom bekantas profiler en och annan gång. Vad ens närmsta vänner gör vet man oftast men det är kul att ha koll på sina bekanta också. Även hos mig bor det en lite stalker, bara en sådan enkel sak som om någon sitter och berättar om en för mig okänd person. Då drar jag fram mobilen och på några sekunder vet jag var den personen har gått skola och vilka favoritcitat den har. Att uppgifter om en själv är mer eller mindre tillgängligt för alla har många inga problem med men det finns de som upplever det som ett problem. Då kan man faktiskt välja hur mycket man vill berätta om sig själv och vilka som ska kunna se det även om de flesta berättar lite för mycket, för alla. Det gäller att rensa bland kontakterna, ta bort taggar på vissa foton och tänka igenom innan man skriver något om man vill Facebooka smart.
Nästan alla som jag känner i alla fall har en Facebook och om de inte har det så är det oftast ett aktivt val då de har tagit avstånd från sidan De gånger jag stöter på en person som inte har en Facebook blir jag alltid lika förvånad. På något sätt ser jag det som en självklarhet att alla har en Facebook, i all sin onödighet känns den ändå på något sätt så användbar. Okej att det är lite onödigt att veta allt om alla hela tiden men tänk så tråkigt att vara en av de få som inte gör det. Det måste ändå vara ganska svårt att hänga med i vissa samtal om man inte har Facebook, känner i alla fall jag, man vill ju inte vara sist med att veta att en kontakt varit på till exempel tarmsköljning eller vara den enda som inte kan se bilder från helgens fest. Hur grundaren än kom på idén till Facebook så måste jag ändå säga att det är en hemsida jag skulle ha väldigt svårt att klara mig utan.