Det blir sällan som man tänkt sig. Det har de flesta ”gråben” som passerat de femtio blivit varse med åren. I februari, mars och april såg jag en härlig sommar framför mig. Mellan arbets- och träningspassen på gymmet såg jag mig själv jogga i spåren i skogen under fågelkvitter. Självbilden var också att jag i början av juli cyklat från stan till Renöhamn tur och retur åtskilliga gångar.
Facit i dags dato är noll pass i spåren och noll resor med cykeln till eller från Renöhamn!
Tro nu inte att jag förlorat motivationen någonstans på vägen under Viktresan. Nej, absolut inte! Däremot har alla de där små och större muskelbristningarna i baksidan av låren, företrädesvis det vänstra, djävlats med mig sedan början av maj. Och smällen runt ena knät när jag synade backen tog tre veckor att läka.
Vete sjutton var april, maj, juni egentligen tog vägen, men nu när jag är någorlunda fysiskt fräsch igen hoppas jag att träningscoachen Stefan Thomson har något äss att plocka fram ur rockärmen de sista två och en halv månaderna som återstår. Mer än tio kilo till ska bort!
Jag tror på Thomson, men vete sjutton om han tror på mig. Han är mitt uppe i den viktiga försäsongen för alla NHL-proffs han tränar – och de är många. Och i det sammanhanget vill man inte störa. När knäet häxade som mest för några dagar sedan var han någonstans mellan Piteå och evigheten och körde pass med Charlotte Kalla mellan gren till gren i ödemarken.
Tänk er spännvidden mellan de som Stefan managerar. Grabbar med stenhårda NHL-kepsar som Adam Larsson, Viktor Arvidsson, Melker Karlsson och exempelvis Charlotte Kalla å ena sidan. Och sedan avdankade veka geléklumpar som mig själv och ett gäng andra å den andra. I den jämförelsen har jag inte ens nämnt Skellefteå AIK:s elithockeygäng, Piteå Hockey och andra klubbar som hämtar näring och kraft ur hans enorma kunskapsbibliotek.
Tillbaka till sommarvädret. Det var ju en ynnest att Piteå gavs möjlighet att visa upp orten från dess bästa sida under Summer Games. Den stundande motorhelgen slipper nog också hemsökas av regnet, men sedan…
När jag cyklade hem i sommarnatten efter ett skift för några dagar sedan frös jag om öronsnibbarna som tittade fram ur cykelhjälmen. Huvudbonaden glöms aldrig mer under cykelturerna. Så är det. Hjälmen är min kompis numera!
Apropå hjälmen och gamla NHL-proffs bjuder jag på en one-liner från ärrade backkämpen Lasse Lindgren. Han fick syn på mig när jag cyklade runt med en kamera under Summer Games.
”Jag har sett fotografer med hjälm under ishockeymatcher, men aldrig någon som behöver en när de fotograferar fotboll” skrockade Lindgren och brast ut i ett jättegarv.
Trevlig helg från mig och passa på att njuta av solstrålarna. Efter regn kommer solsken sägs det. Efter helgens solsken kommer regn skulle nog en slagfärdig Lasse Lindgren säga.