Jag eldar i bastun och bara någon timma senare tar jag emot förtöjningslinorna från Kalixbåten Riff. Dagen efter skall vi segla söderut tillsammans och vad passar då bättre än ett gemensamt lögande innan avfärd. Som vanligt har jag dock glömd en del åtagande så när Riff går vidare mot Jävre måste jag åka in till fastlandet för lite småfix. Avgångstiden och planen ut på havet ligger däremot fast, bastu vid Sandholmen och sedan kurs 180 grader. Det är lite ovanligt för oss att segla tillsammans med en annan båt. Självklart har det hänt men oftast kör vi själva. Man kan stanna när man vill, strunta i att stanna när man inte vill eller på annat sätt ändra planerna totalt utan hänsyn mot någon annan. Maximal frihet med andra ord. Men visst är det kul med kompisar på ett öde hav.
Vid Hattgrundet strax söder om Pite-Rönnskär tar jag och gasten Olov varsin öl. Det hör till traditionerna och är en – bokstavligt talat – god sed. Dessutom är klockan vid det här laget tolv slagen. Kanske inte i Sverige men i alla fall någonstans i världen. ”Sjöberg” får en liten skvätt han med för god färd (För den som inte är bekant men den marina vokabulären kan tilläggas att ”Sjöberg” är en av många pseudonymer för havet). Det är en strålande dag med klar himmel och vind från sydost. Lite släpp i skoten och sedan bara rakt fram. Lungorna fylls av den svala havsluften och vi har en lång fin dag framför oss.
Bjuröklubb passeras och middag bli sakta till afton, kväll och så småningom natt. Vinden mojnar och till sist får vi starta maskinerna för att nå hamnen i Ratan. Plötsligt får Riff bakom oss punka och ur avgasröret kommer en stor svart puff innan motorn tystnar. "Skit i filtret", säger jag spontant till Olov, utan att egentligen veta. Men med dieselsnurror i segelbåtar gäller egentligen bara två saker, rent bränsle och täta packningar, då kan de gå i hundra år. Men dagens miljödiesel är en ful bov i dramat. Vi vänder om och slänger över en lina för bogsering. Kenneth som precis har köpt båten har det där stressade ansiktsutrycket som signalerar ”Jag-kan-ingenting-om-motorer-och-vad-fan-gör-jag-nu?” Jag känner så väl igen det och har varit där själv många gånger. Man ser framför sig bortkastade semesterdagar och pengar i sjön.
På morgonen ringer vi Bröderna Johansson i Holmsund som lovar hjälpa oss om vi hinner dit före klockan fyra vilket vi gör i den fortsatt fina sydosten. Filtret visar sig helt igensatt och antagligen inte bytt sedan Noa strandade på berget (troligen efter motorstopp). Becksvart av vatten och alger. ”Har du tankat på bensinstation? Frågar Krister på varvet. Bland båtägare i allmänhet och seglare i synnerhet är det en dödssynd. Funkar inte när åtgången är liten och tanken kan stå halvtom halv sommar eller ännu värre över vintern. Kondens och mikroorganismer lever loppan i dieselhavet och det slutar obevekligen med maskinstopp, förr eller senare. Har man riktigt otur i prekärt läge med stenar i lä och ingestans att ta vägen. Nä, tacka vet jag fet finsk brännolja. Perkele!
Ohoj!