Hallå där krönika-läsare, det var ett tag sedan! En sådan här har jag inte skrivit sedan januari 2017 och sedan dess är det väldigt mycket som har hänt i mitt liv. Jag har gett mig in i restaurangbranschen, färgat håret oräkneliga gånger och rest land och rike för att se mitt favoritband Paramore spela live. Och viktigast av allt, jag har tagit studenten!
Till skillnad från de senaste tolv åren av mitt liv kommer jag alltså inte att återvända till skolbänken i slutet av augusti, och det känner jag mig lite ledsen över. Min tid i skolan har mestadels varit väldigt bra, och en anledning till detta är de många fantastiska lärare som jag haft. De har gjort lektionerna roliga och intressanta, förklarat kluriga saker och motiverat mig till att jobba hårdare. Med denna krönika vill jag tacka dessa lärare, för det de har gjort har betytt mycket för mig.
Tack till fröken Britta som jag träffade på i årskurs ett på Svensbyskolan, som än idag lyser upp när jag träffar henne i farten. Tack till fröken Karin som tog hand om mig och mina tjugosex klasskamrater på mellanstadiet, som var skämtsam och varmhjärtad, och världsbäst på högläsning. Och till Linda och Berit, som under alla mina sex år på Sjulnässkolan gjorde både musik- och bildlektionerna till de allra roligaste. Tack till Roger som fick mig att längta till matte- och NO-lektionerna (särskilt dem vi fick se “The Big Bang Theory” på), till “P-A” som höll fortet i skolans kaféteria och till Gunnar, vars kunskaper om allting från svensk språkhistoria till film och TV är helt ofattbara. Tack till Lotta, vår underbara mentor under gymnasiet som var en enorm klippa för oss alla, och tack till mina danslärare som lärt mig sådant som sträcker sig bortom läroböcker.
Det finns många fler lärare som jag skulle vilja tacka, men de 2500 tecken jag måste förhålla mig till räcker tyvärr inte. För att sammanfatta det hela: Lärare, ni gör ett otroligt viktigt jobb. Vissa av er har bidragit till att jag nu kan titta tillbaka på mina skolår med framförallt glädje.
Att lärarnas arbetssituation ofta beskrivs på ett negativt sätt är ingenting nytt. Höga sjuktal, en dålig psykosocial miljö och mycket stress. Trots detta har jag mött många lärare som bemöter sina elever med glädje och entusiasm, och som jobbar hårt för att alla ska uppnå sin fulla potential. Om det vore upp till mig skulle läraryrket vara lika respekterat och välbetalt som läkaryrket, eller pilotyrket. Lärarna är de som utbildar vår ungdom.
Clara Eriksson