Smärtsamt uppvaknande i värmen

Piteå2006-07-07 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lakanet klibbar och en mygga surrar någonstans i det alldeles för ljusa sovrummet. Fönstret står öppet för att ge lite svalka, men ger samtidigt fritt spelrum åt fåglarna. Det är trastar och sparvar och finkar och tättingar och gud vet vad. Just trastarnas vansinneskraxande kan få mig att drömma om skyddsjakt.

Till råga på allt värker mitt ben och jag kan, trots smärtstillande i blodet, inte sova. Den dunkande smärtan är som ett glödgat järn i mitt underben och jag förbannar allt vad fotboll heter.

Det där sistnämnda är givetvis lögn och egentligen vill jag inte tjata om fotboll igen, men mitt sargade ben är en fotbollsskada från midsommaraftonens årliga kamp. Nej, jag förbannar inte fotboll, men jag kan svära över min brist på insikt. Att jag fortfarande kan förledas tro att jag kan glidtackla som Zambrotta och bryta som Puyol.

Det kan jag inte. Möjligen kan jag låtsas sulfinta som Zidane och smeka inlägg som Beckham.



Det är min bristande insikt som orsakar värken i benet, medicinintaget och de förhatliga kryckorna. En djärv (och osjysst, sägs det) glidtackling samtidigt som motståndaren (en mycket vital 15-åring) i skottögonblicket missar bollen och sparkar mig i sidan av smalbenet.

"Sluta kråjma", säger svågern och 15-åringen gapar om frispark och gult kort. Själv säger jag ingenting när jag kryper av planen (det är bara i VM det finns bårbärare).



Dagen efter är benet svullet och foten blå. Hård som jag är linkar jag på, men det blir bara värre och värre. Till sist går jag till doktorn och skickas direkt till röntgen och ortopeden. Ingen fraktur, men inflammerat och troligen en tromboflebit. En slags blodpropp som hindrar syretillförseln och som gör, jag säger det igen, helvetes ont.

Och så den här värmen. Inte konstigt att man kan fundera på skyddsjakt på trastar när sömnen uteblir.



Läser att 43 procent av svenskarna är oroliga för att besöka toaletter utanför hemmet. Visst, men när nöden är som störst duger nog vilket skitställe som helst.

Värre då det här med handhygienen. Enligt undersökningen gjord av företaget Metsä Tissue (snygg produktplacering där, men jag säger inte vad jag får betalt) struntar 35 procent av toalettbesökarna i att tvätta händerna efteråt. Det är riktigt äckligt.



Visste du att under en nagel ryms lika många bakterier som antalet invånare i Sverige och under en ring ryms lika många som Europas befolkning. För att inte tala om sedlar och mynt.

Att skaka hand är alltså en synnerligen ohygienisk sedvänja och där borde våra flitiga myndigheter ta krafttag. Cykelhjälmar och tjafs, sätt stopp för handskakandet istället. Kräv åtminstone engångshandskar.



Den irriterande värken gör mig, ja, just det, irriterad och att ligga sömnlös i kladdiga sängkläder i ett kvavt alldeles för ljust sovrum är under inga omständigheter särskilt upplyftande. Då kan visdomsord från våra minsta fungera välgörande för såväl själ som hjärta, dock inte för ben.

På frågan vad en psykolog är svarar sexåriga Emelie:

"En psykolog är en galen man som slår tanter".

Precis vad jag alltid har misstänkt.
Läs mer om