Var är det förbjudet att parkera i samband med en järnvägskorsning? Klick! Rätta prov? Nej det vill jag inte. Ja, rätta prov. Det var med en förvånansvärt mild glädje jag såg på resultatet. Det var som att jag inte förstod. Godkänd. Jahapp, nu är tanken att jag ska fira. Ingen mer körkortsteori. Påtvingade vuxenpoäng, det här känns jobbigt. Om några dagar blir jag pensionär och om en vecka har jag levt en hel livstid. Det känns surrealistiskt med tanke på att jag föddes för tre dagar sen.
En gång i tiden gjorde min mamma teoriprovet och det gjorde även min mormor. Jag tror det ligger i släkten. Varje dag som går så blir jag en dag äldre, det verkar jag också ha ärvt av min släkt. Jag vet att jag är döende för jag har sett hur sjukdomen som kallas livet har förtärt människor i min omgivning. Jag vet också att det är en allvarlig sjukdom, något att ta seriöst. Många stora människor har haft den här sjukdomen, många stora män och kvinnor har kämpat och till sist blivit besegrade. Döden 1, mänskligheten 0. För visst vet ni att den första förutsättningen för odödlighet är döden?
Jag kanske kan konvertera till någon religion. Det skulle kunna bli min bromsmedicin. Eller så omfamnar jag slutet likt buddhisten som väntar på utslockningen. Hur som helst blir det samma resultat. Räknas en obromsad släpvagn som ett fordon? Det vet jag! Svaret är att leva.
Många lyckas glömma döden men få kan glömma vattnet när de plaskar vid strandkanten. Men trots min pessimism måste jag ändå highfiva nuet för jag har haft en riktigt bra vecka. Det enda jag kan dela med mig räcker tyvärr inte som svar, det är inte ens i närhet av de visa och profetiska tankar som behövs för att få hjälp i det här ämnet. Det enda jag kan lova är att du ska dö och mitt tips är alltså att fylla de få sekunder man fått med fina saker.
Lev i nuet, all you need is love, fånga dagen allt enligt din livsåskådning bara du inte ångrar dig då allt tar slut.