Välfärden är ingen vanlig marknad. Det borde inte vara en ideologisk fråga, utan en självklarhet. Det är det inte. När det blev känt att regeringens välfärdsutredare, Ilmar Reepalu, föreslår begränsningar av de privata aktörernas vinstuttag så väckte det ramaskri på den borgerliga planhalvan. Märkligt med tanke på att det tillåtna vinstuttaget så vitt känt föreslås ligga på 7-8 procent.
Att branschen reagerar är inte särskilt konstigt och stor kraft har lagts ner på att visa att det strider mot så väl svensk lagstiftning som EU-rätt. Tonläget är stundtals upphetsat och det talas om ”smygsocialisering” och att ”ideologiska värderingar inte ska reglera våra företag”.
Nähä, men om det är något som styr privatiseringsivrarna i det här landet så är det ideologi, högerideologi. Och vinst, förstås!
Om vi håller oss till skolan så är Sverige ett av få länder i världen som gått på knock i den här privatiseringsivern. Observera, det här handlar mycket lite om kollektiva lösningar och idéburna initiativ. Nej, det handlar om att stora riskkapitalbolag insåg att här fanns en guldkalv att i princip riskfritt dansa runt. Friskoleförsvararna gör gärna ett stort nummer av de investeringar som de privata intressenterna gör, men talar tystare om att det här är verksamhet som bekostas av offentliga medel.
Vi pratar om flera miljarder i årlig vinst och när det är som allra värst hamnar våra gemensamma välfärdsslantar i grumliga skatteparadis. Simpelt skattetrixande med hjälp av kringelikrokar i rådande lagstiftning.
Nej, välfärden borde inte vara som en vanlig marknad. Den bör verkligen vara hårt reglerad med fokus på att merparten av eventuella överskott ska hamna där det hör hemma - i verksamheten.
Sverige är, som sagt, unikt på den här fronten. När Donald Trump utsåg Betsy DeVos till utbildningsminister så satt det långt inne. Alla demokrater samt två republikaner i senaten röstade nej och för första gången i USA:s historia tvingades vice presidenten använda sin utslagsröst.
DeVos är hyperliberal och drivs av ideologi snarare än kunskap om utbildningsfrågor. Det spelar givetvis roll när hon talar sig varm för friskolor och vill omvandla de federala skolanslagen till någon slags skolpeng.
Något som oroar många politiker och det finns ett starkt motstånd mot de här tankegångarna. Precis som i Sverige. Frågan är om de amerikanska politikerna är bättre på att lyssna än politikerna i Sverige. För här skiter en stor del av riksdagen och till viss del regering i vad en kraftig majoritet tycker i frågan. Nämligen att så mycket som möjligt plöjs in i verksamheten och kommer brukare och personal till del.