Östersjön och Bottenviken är förändrad och vare sig vi vill det eller ej så är skarvarna tillbaka för att stanna. Jag blev vittne till ett imponerande skådespel under ett trädsågarpass nere vid strandkanten under veckan.Plötsligt såg jag en drygt femtio meter svart rand tio meter från strandkanten. Det var uppskattningsvis hundra skarvar som på en signal från ”masterfågeln” längst fram vände upp i lodrät riktning. Det liknade första ledet i ett Vasalopp vid starten. Vattnet kokade när alla dök. Jag följde fåglarna då och då när de under någon timme effektivt i flock scannrade en vattenyta på låt oss säga tre,fyra kvadratkilometer. Tanken skenade iväg någon sekund till Hitchcock-filmen Fåglarna.
För 200 år sen förföljdes skarvarna tills de utrotats från svenska vatten. Nu har de svarta fåglarna återvänt och fast det är få som önskar dem välkomna hit igen sägs det att skarvarna kommit tillbaka för att stanna.
Träffade en numera pensionerad kommunal chef som hävdade att några skarv-par häckar på några mindre klipp-öar nära ön Baggen. Efter att ha bevittnat skarv-armén i aktion i torsdags hävdar jag bestämt att han är felinformerad eller ute och cyklar. Jag hävdar att det handlar om en koloni. Hundratals!
Och jag undrar vad ortens fåtal yrkesfiskare säger. Plötsligt och mindre lustigt är inte sälen den ende fienden i fiskevattnen. Nu skarvas det med skarven också.
Följande finns att läsa i en artikel i ”Fältbiologerna”:
”Skarvarnas koncentrerade spillning och kvistbrytning gör att träden de byggt sina bon i efterhand dör. Som skellett står träden kvar tills de faller. Då bygger skarvarna sina bon på marken istället. Träden avlövas och dör. Spillningen gör att vissa grynnor och skär blir omöjliga att leva på för den övriga faunan och mycket svåra att gå iland på för människor. När ett område förstörts drar skarvflocken vidare till nästa. Man kan med fog hävda att den alltför stora skarvexpansionen hotar den biologiska mångfalden inom många områden”.
”Berätta vad du väger och hur du mår för dagen”, uppmanade PT:s sportchef Per Sandberg. Sagt och gjort.
Jag mår prima även om perioden maj-augusti inte blev vad jag önskat när det gäller cykel och löp-pass. Det har jag mer eller mindre tvingats skippa på grund av den där knäskålssmällen jag ådrog mig i början av juni. Två och en halv månad sedan fadäsen och ännu är jag inte helt återställd. Men de där sista tio kilona ska bort under höstspurten. Så är det bara.
Utan att skarva är målet att släpa kvist, småträd och sly lördag för och eftermiddag. En timmes jobb, en timme V75 gånger fyra. Nej, jag skarvar inte ...