Shut up and sing
Foto: Sofia Wellborg
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Istället har jag stiftat närmare bekantskap med Dixie chicks (på dvd).
"Just so you know, we’re on the good side with y’all. We do not want this war, this violence, and we’re ashamed that the president of the United States is from Texas."
När Dixie chicks uppträdde på Shepherd’s Bush Empire theatre i London den 10 mars 2003 var upptakten till Irak-kriget på allas läppar. Bandets sångerska Natalie Maine sa i ett mellansnack att hon skämdes för att presidenten, liksom hon själv, kommer från Texas.
Uuttalandet fick enorma reaktioner. En stor del av den rätt högervridna countryscenen bojkottade Dixie chicks, radiostationer slutade spela deras musik, som rasade på listorna. Natalie Maines blev hotad till döds under perioden.
Men bandet jobbade sig igenom krisen, musiken fann en annan väg och albumet "Taking the long way" belönades med fem Grammys.
Historien om hur Dixie chicks gick från countrystjärnor till bannlysta slagpåsar blev till dokumentärfilmen "Shut up and sing". Den släpptes redan 2006, men jag såg den förra helgen.
Har du inte sett den, missa inte en fascinerande historia.
Förresten har Dixie chicks tagit en paus och systrarna Martie Maguire och Emily Robison, som är de två andra medlemmarna, har tillsammans startat bandet Courtyard hounds.
Från amerikanska värderingar till svensk trädgård.
Kristina Nilsson ser trädgården som något levande och inbjudade.
Läs mer här intill.