Se upp för julfesten
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför blev Snygg-Lisa befordad och inte du? Varför fick fjäsk-Pelle en fet bonuslön och inte du? Dom är ju för fan odugliga bägge två.
Nu har du laddat färdigt, nu vill du ha svar och du vill ha ett helvetes bra svar.
Styrkt av ett par rejäla groggar och en sista brännande sup från den medhavda fickpluntan med billig whisky tar du ett djupt andetag och går in i värmen och sorlet och hej, tomtegubbar och du spanar efter chefen och där i dimman står han och håller hov för fnissande kvinnor och just när du ställt in radarn kommer bystiga Bettan och vill dansa och du har ingen som helst möjlighet att komma undan när hon greppar tag i kavajslaget och styr ut dig på dansgolvet till tonerna från någon eländig saxofonsmyckad dansbandshit.
Du försöker hålla fokus på ditt mission from hell samtidigt som du vinglar runt i Bettans buggsvängar och äntligen kan du tacka för dansen, men, visst ja, två danser hör till god ton och nu ylar sångaren "Love hurts" och Bettan ringlar sig varm och svettig runt din ovilliga kropp som rör sig stelt i styrdansen till de smäktande tonerna.
Tack, tack, för dansen och, nej, jag vill inte följa med till vilrummet och var fan är chefen och du hamnar i den yxiga baren där personalchefen har förvandlats till bartender och är på sitt allra juligaste och rödbrusigaste humör och du beställer en dubbel whisky och en stor stark i förhoppning om att få ordning på tankarna och plötsligt har du Svensson vid din sida, som för att tala myndighetsspråk, är kraftigt överserverad och tårögt sentimental vill berätta vilken fin och bra kille du är och att ni båda är missförstådda genier som minsann inte fått lön för mödan.
Du sveper whiskyn, men lyckas inte parera Svenssons fyllekramar och spiller hälften på nya julslipsen och, oj oj, förlåt, förlåt och för att slippa se Svensson implodera till en gråtklump sliter du dig loss och styr mot herrmuggen där två kollegor är inne i en diskussion utan slut om vilken typ av idrottare som är "störst" och de vill prompt veta din åsikt och du mumlar namnet på en känd pokerspelare och de råmar unisont "hallå, poker är väl ingen sport" och du svarar "nä hä, men det är inte formel 1 heller" och plötsligt är du idiotförklarad.
I ett hörn har Billy Boy somnat med en dregelsträng hängande från hakan och det är kanske tur eftersom sprit i Billy Boy är att be om trubbel och du minns förra julfesten när Billy Boy for runt bland kvinnorna som en helvetsängel i ett nunnekloster och som avslutning kräktes i chefens frus vinterstövlar.
Från vilrummet hör du stön och grymtanden och när du gläntar på dörren ser du chefen med byxorna vid fotknölarna och bystiga Bettan under sig och han viskar "Shh!" och du säger "God Jul" och stänger dörren innan dina sanningens ord väller fram och du styr ut för att hämta lite luft och någonstans förstår du att julfester är synnerligen illa valda tillfällen för konfrontationer och det är möjligen detta som är sensmoralen i denna fullkomligt osanna julsaga.
Sa jag att vi har julfest imorgon?