Kaplan, Hadzialic, Bromander. Regeringen förefaller ha större problem med sina egna än med oppositionen. I april tvingades bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) avgå sedan han befunnits dansa med vargar, högerextrema islamistiska organisationen Grå Vargar. Eller åtminstone befinna sig på samma möten.
Att Grå Vargarna var där sa Kaplan sig inte veta. Det bara råkade bli så. Sånt händer. Björn Rosengren, då TCO-ordförande, visste inte att han råkat hamna på porrklubb och Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt hade inte en susning om att han råkat gå på ett nazistmöte.
Så en kväll i somras åkte gymnasie- och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic (S) fast för rattfylleri på Öresundsbron. Hon hade råkat få i sig två glas vin innan hon fyra timmar senare tog bilen och körde hemåt. Hon ångrade sig djupt, sa att det var hennes livs största misstag och statsminister Löfven sa att hon tog sitt ansvar och avgick. Nja. Hade hon tagit sitt ansvar skulle hon antingen ha valt bort vinet eller bilen och fortsatt utveckla den stora politiska begåvning hon sägs besitta.
Och så den senaste historien, Erik Bromander, statssekreterare hos infrastrukturminister Anna Johansson (s). Han har gått in för att testa infrastrukturen i luften. Hur den fungerar på marken var redan känt. Tåg som ogärna kommer i tid. Undra på att han valde flyget. Hur skulle han annars ha hunnit med tjugosju resor på två år, till länder långtbortistan.
Det blev litet dyrt, särskilt som han behövde plats för benen och valde business class. Bonuspoängen flygresorna gav, la han i en liten hög för sig själv. Bara att få bonuspoäng är en bedrift. Jobbar själv på det sedan ett par veckor tillbaka. Komplicerat.
Kaplan, Hadzialic och Bromander får alla ett par miljoner i skadestånd för att dom misskött sig och måste lämna sitt jobb. Vad säger nobelpristagarna i ekonomi om det? Dom som tror på självriskens avvärjande effekt mot vårdslöshet. Borde inte självrisken i riksdagskontraktet höjas rejält? Borde inte hotet om ett liv med a-kassa fungera som en uppstramande faktor? Självbevarelsedriften tycks klart undernärd.
Det finns bara en politiker, en person, som går helskinnad, oberörd genom kritik och granskning. Domptören Carl Bildt. Han mästrar och dumförklarar journalisterna, har aldrig fel och hans syften är alltid goda. Oavsett det handlar om jakt på ryska u-båtar, som visar sig vara minkar, men dom kan ju mycket väl vara ryska, eller styrelseplats i bolag misstänkt för folkrättsbrott i jakten på oljerikedomar.
Av Wikileaks läckta dokument framgår att amerikanska diplomater kallar Bildt för en "medelstor hund, med en stor hunds attityd". I Radions söndagsintervju säger Carl Bildt, apropå detta, att han då kontaktades av USA:s biträdande utrikesminister som sa: "Carl, det där ska du ta som en komplimang, du är större än ditt land". Jaha. I truten eller …?