Tid är svårt att definiera och enligt min erfarenhet går den aldrig i samma takt som vad klockan visar. Jobbet som au pair ligger inte på speciellt många timmar om dagen och med både skolan och jobbet har jag många timmar över. Det är absolut inget jag är van vid för på gymnasiet hade jag alltid förutom de mycket längre skoltiderna också läxor, extrajobb och massa andra aktiviteter och projekt.
Var försvinner tiden då? Jag märker knappt någon skillnad i hur mycket tid jag har förutom att jag presterar mycket mindre nu. Jag stiger upp ganska tidigt och pluggar, bloggar och skriver krönikor eller är i skolan innan jag ska jobba men det borde ändå bli massa tid över.
Jag har en liten teori om vad som bär ansvaret. Det kan ha att göra med vännerboxen som jag har någon slags hat/ kärleks relation med. Men nu får det verkligen bli förändring, jag ska göra slut med vännerboxen och börja ställa mer krav på mig själv.
Många tycker säkert att jag har ett lyxigt problem. "Vaddå för mycket tid?" och så skulle jag säkert ha sagt för ett år sen men nu känner jag mig oförfylld, som att min hjärna förtvinar. Varje dag utan diskussioner eller uppsatsskrivande så blir min hjärna en storlek mindre. Min nya lösning har varit att söka några distanskurser, bara roliga saker som psykologi, filosofi och litteratur.
Ett citat av Baudelaire som jag tycker passar in bra här är "Att slå ihjäl tiden, detta monster, är vår allra vanligaste och mest tillåtna sysselsättning." För det är väl lite så, alla vill att tiden ska gå. Folk går omkring och längtar efter något som händer i framtiden och blir sedan besvikna på ålders höst när all tid de önskat bort faktiskt har försvunnit.
Okej jag kan väl erkänna, det är ett lyxigt problem! Jag borde ta mig tid att göra allt jag velat göra och inte haft tid till. Min upplevelse är att man inte uppskattar ledig tid lika mycket när man har mycket av den. Men nej, jag ska ta mig ett bad, läsa massa böcker och ta sköna promenader. Hejdå, ha det bra och kom ihåg att läsa min blogg!