"Nu har jag anmält mig till en fransk skola" Läser mina före detta fransklärare och spottar ut morgonkaffet över hela Piteå-Tidningen av förvåning. Hoppas jag inte blir ansvarig för någon slags chockskada nu men det är faktiskt sant, två dagar i veckan sitter jag i Etterbeek och försöker lära mig hur man kommunicerar med snigelätare. Om de hade fått gissa var jag kanske inte den som de trodde skulle fortsätta med franskan.
På högstadiet och gymnasiet var jag inte så väldigt intresserad av franska. Jag vet inte varför egentligen eftersom jag hade otroligt lätt att lära mig engelska. Det kanske handlade om besvikelsen för att det inte gick så lätt som att lära sig engelska som gjorde att jag tappade en del av motivationen. Men om jag vill lära mig franska, då ska jag lära mig franska. Svårare än så är det inte.
När jag var liten så var engelskan en sorts "hemligt språk" som mina föräldrar pratade när de inte ville att jag skulle förstå vad de pratade om. Men jag är så otroligt imponerad av mitt värdbarn Samuel som bara är 4 men pratar väldigt bra engelska och förstår franska när han ser barnprogram. I den åldern har man så lätt för språk och jag tycker att man borde använda sig av det. Jag har svårt att förstå anledningen till att vänta till högstadiet innan man börjar med ett tredje språk.
Studier har gjorts och det finns många små barn med flera språk, det hämnar inte utvecklingen. Det finns ingen gräns hur många språk ett litet barn kan lära sig. Vilken otrolig gåva att ge till sitt barn ändå, att utsätta den för många olika språk. Det är ju såklart det praktiska med hur man utsätter ett barn för många språk men engelskan lärde jag mig genom olika spel, filmer och texter. Såklart behövde jag också undervisning men jag tror att jag fick mycket gratis där. Många barn här i Bryssel har föräldrar från olika länder och undervisning på ett extra språk jag kan bara tänka mig hur mycket de kommer få ut av det i sina liv.