Ragator, skelande gråhåriga ungmör, fula, bittra och okvinnliga, blåsta på intellektuellt tänkande och förmåga att styra och ställa i samhället. Det var så kvinnorna som kämpade för rösträtt beskrevs av dåtidens kritiker. Betydande skribenter, författare och debattörer. Män. (Googla ”kvinnlig rösträtt” och du häpnar. Eller läs Populär Historia/nr). Tarvligheterna haglade som det gör när sakliga argument saknas.
Det här var kvinnor, predikades det, inte vackra och tilltalande nog att vinna en mans behag. Den halva av jordens befolkning som utrustats med en livsfarlig förmåga att överskatta sig själva. Livsfarlig absolut. Vilka är det som simmar långt ut och drunknar, som skiter i vädervarningar, råkar i sjönöd, åker offpist och försvinner i raviner, säckar ihop i snöstormar på fjället, åker genom isen med snöskotern, startar krig? Det är väldigt, väldigt sällan kvinnor.
Alla män var inte förstockade. Läraren och liberalen Fredrik Theodor Borg var först att lägga förslag i riksdagen om kvinnlig rösträtt. Året var 1884. Han blev tämligen utbuad av de högvälborna som härskade i riksdagen. Det skulle dröja trettiofem år, decennier av kamp, innan rösträttskvinnorna vann gehör för sina argument, att i en demokrati är rösträtt en mänsklig rättighet. Den 24 maj 1919 beslutade Sveriges riksdag att införa allmän rösträtt, också för kvinnor. För skams skull måhända. Vi var jättesist i Norden. Först kom dåvarande storfurstendömet (bara en sån sak!) Finland, sedan Norge och Danmark.
Kvinnors rösträtt fyller hundra år på fredag. En annan stor händelse firar femtio år i år. Också här står kvinnan i centrum, fast det fick världen aldrig veta. I juli 1969 landade Apollo 11 på månen och ut steg Neil Armstrong och sa sitt berömda “Ett litet steg för människan, men ett stort steg för för mänskligheten”. Neil Armstrong och Buzz Aldrin blev världsberömda rymdhjältar. Om kvinnan, Margaret Hamilton, hördes intet. Och ändå, utan hennes snille, unika dataprogram och räddningsprogram, skulle Apollo 11 aldrig ha landat och Neil Armstrong inte fått ta minsta lilla puttenutt steg på månen. Det har vi numera NASA:s ord på.
När Margaret Hamilton fyllde 80 år, nästan femtio år senare, fick hon äntligen sin stund i berömmelsens ljus. Barack Obama uppvaktade med Presidentens Frihetsmedalj, USA:s förnämsta civila utmärkelse.
Den 24 juli firas 50-årsdagen av månlandningen. Rymdhjälten Niel Armstrong är död. Margaret Hamilton lever. Kommer hon, då nyss fyllda 83, att stå i centrum? Kvinnan som vägrade följa normen att bli hemmafru och istället flög människan tur och retur till månen.
Mamma trodde aldrig på den där månlandningen. Filmat lurendrejeri. Däremot trodde hon stenhårt på rösträtten. Klädde sig fin i kappa och hatt för att gå och rösta. Valdagen var högtid och rösträtten helig. Den fick inte slarvas bort, för ingenting var och är givet.