Räds vi fortfarande de homosexuella kyssarna?

Linnea Lundström är sist av alla på Bohemian Rhapsody-bollen och reagerar på filmen utifrån representation och sexualitet.

Foto: Jens Ökvist

Piteå2019-01-17 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I höstas hade filmen Bohemian Rhapsody premiär i Sverige. Den har sedan dess vunnit pris för bästa drama på Golden Globes och i Sverige ligger den högst upp på biotoppen. Filmen är en hyllning till Queen lika mycket som det är en biopic om Freddy Mercury. Denna radikala, normbrytande och legendförklarade ikon som inte bara var med och formade rocken, men som också gav den en personlighet och förlängde vad genren, vad scenen och vad musiken kunde vara.

Filmen tar avstamp i hans första möte med Queens förlaga, Smile, men också med Mary Austin som skulle komma att bli hans partner i sex år och bästa vän livet ut. Det är ett heterosexuellt förhållande som tar stor plats i filmens 134 minuter, och som ärligt talat tar plats från de övriga sidorna av Mercurys sexualitet. De 134 minuterna rymmer två kyssar mellan två män. Det är snabbt, hastigt och ögonblicken är över innan man hunnit blinka. Övriga sexuella möten mellan Mercury och andra män insinueras men lämnas helt åt fantasin.

Allt är med andra ord precis som vanligt.

Tecknen känns igen i TV-seriernas värld. I komediserien Modern Family får vi följa flera par och deras familjer. Två av karaktärerna är öppet gay men tillåts inte vara sexuella över huvud taget medan samtliga övriga karaktärer blir påkomna i sängen, hånglar så det står härliga till och allmänt lever ut sin fysiska närhet. Medan Cam och Mitch, som de heter, på sin höjd pussar varandra så som barn pussar sin mamma god natt och i övrigt tycks leva i celibat. Samma sak går att se i klassikerna Will & Grace och Ellen.

Det är, såklart, inte produktioner som Bohemian Rhapsody och Modern Family som i sig fruktar gaysexet. Det är världen. Frågan är om vi inte borde vara redo för det, 2019 och allt?

Representation är ständigt på tapeten (eftersom att det är superviktigt) och media blir allt bättre på att inkludera även normbrytande relationer, kroppar, sexualiteter och kön. När vi gick ut från biografen efter att ha sett Bohemian Rhapsody var det faktiskt ganska skönt och lättnande att ha fått se en icke-hetero karaktär som inte knäpper med fingrarna och vars enda intresse är mode och homestyling. Vi måste våga släppa på stereotyperna, men när Hollywood gör det verkar förvirring uppstå. Vem är en homosexuell person när man inte har en mall att klä den i?

Jo, som vilken annan människa som helst. Eller som ingen annan i hela världen.

Linnea Lundström

Läs mer om