Politiker är som djur
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Reinfeldt tittar med sina blöta hundögon och lovar att de stygga vargarna minsann ska skjutas. Vem behöver rovdjur i skogen när de har fritt spelrum i politiken.
Det tycks vara något särskilt med djur i den här valkampanjen. Kristdemokraten Göran Hägglund som säger sig vara mer mänsklig än alla andra eller, hör och häpna, en alldeles verklig människa, poserar med diverse djur. Är det inte gorillor så är det strutsar.
Ska vi prata djur så är det nog det närmaste man kan komma en kalkon.
Att Centerpartiet håller på att utplånas på grund av den högervridning som skett under Maud Olofssons ledarskap kommer säkerligen att väcka interndebatt efter valet. Centern snubblar farligt nära fyraprocentsspärren och det kanske inte är så konstigt att Elisabeth Svensson klär ut sig till morot. "En glad morot" försäkrar hon på sin blogg.
Vilken svensk politiker ska bli först att sätta på sig ett kålhuvud?
Eller varför inte en dumstrut? Centerungarna har ju redan passande nog testat det här med clownnäsor.
För övrigt var det en bild i PT under Noliaveckan när centerungarna demonstrerade utanför Arbetsförmedligen. Det märkliga var att inte alla var med i Cuf. Den alltid lika påhittige Jonas Ivarsson, som är Muf-ordförande i Piteå, hade dragit på sig en centertröja.
På en direkt fråga förnekade han något generad att han bytt parti. Han ville bara hjälpa till. Kan nog behövas.
Det är, som det ska vara, mycket politik så här ett par veckor före valet, men trots alla utspel och inlägg så är termometern tämligen ljummen. Det är märkligt att inte det rödgröna blocket tar chansen och slår in några upplagda frisparkar. Sjukförsäkring och a-kassa har skjutits i sank av borgarna. Det är jobben, jobben, jobben som mantramässigt stått i fokus, men trots detta har inte jobbpolitiken varit särskilt framgångsrik.
Ja, det är märkligt att de rödgröna inte hårdare lanserar ett alternativ, en annan politik. Är skillnaderna så små?
Att sia om valutgången är svårt, men det är fullt möjligt att borgarna vinner. De får då hjälp av gamla sossar (eller sossar och sossar) som Kjell-Olof Feldt och Björn Rosengren, som offentligt kritiserar partiledaren Mona Sahlin. Det måste vara svårslaget, men höginkomsttagare som dessa herrar tillhör givetvis vinnarna om moderaterna får regera.
Det må vara roligt med mer pengar i plånboken, men sänkta skatter gynnar i första hand höginkomsttagare och dessutom är det ett säkert sätt att urholka den gemensamma välfärden. Fast Moderaterna värnar, förstås, bara kärnvälfärden.
Och appropå djur är en orm på väg in i riksdagen. Jimmie Åkesson är en ytterst obehaglig människa och Sverigedemokraterna står för ett elakare, fulare och ondare Sverige. Ett parti som bygger hela sin existens på rädsla och hat.