Läser Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask (M). Läs det du också! (Sök på DN:s webb). Det handlar om hudfärg, om att behandlas annorlunda, om att ständigt vara utsatt för godtycke och om en strukturell rasism som genomsyrar hela samhället.
Det är tung läsning som träffar magen och hjärtat. En skildring av att vara svensk, men ändå inte. Befriad från sentimentalitet tar Khemiri med oss på en irrande färd genom ett Sverige som i all sin präktighet inte ser när sömmarna spricker. När det i lagens namn blir legalt att utan urskiljning ge sig på människor på basis av hudfärg eller hårfärg i jakten på papperslösa människor på flykt.
Khemiri föreslår att han och vår justitieminister ska byta skinn för en dag. Så att hon ska förstå hur kränkande och avskyvärt det så kallade Revaprojektet är. Så att hon kanske fattar att hela projektet stinker av rasism.
Här kan du invända och hävda att om polisen ska hitta papperslösa flyktingar (i syfte att kasta ut dem ur landet) så måste självfallet alla mörkhyade finna sig i stoppas och avkrävas legitimation. När som helst och var de än befinner sig. Det är möjligen både praktiskt och fiffigt, men det är oerhört integritetskränkande och ett kollektivt skuldsättande av väldigt många människor. Merparten är dessutom svenska medborgare.
I den här jakten på rädda och utsatta människor är felmarginalen stor. Hur många oskyldiga stoppas och avkrävs legitimation för att en enda illegal flykting avslöjas? Är det 100? 1 000?
Svaret är att felmarginalen är hela 91 procent.
Det är en väldigt hög felmarginal.
Självfallet borde den här metoden vara oacceptabel i ett demokratiskt land som Sverige. Den som har en annan åsikt borde i så fall tycka att Gestapos jakt på judar under andra världskriget var fullt legitim.
Nu kanske du invänder igen och påpekar att lagar är till för att följas. Man får inte vistas olagligt i landet. Och har man rent mjöl i påsen så har ju ingenting att frukta. Att bli förödmjukad i folkvimlet i tunnelbanan är lite skit som man får svälja.
Låt oss då ta ett annat exempel. Tänk om polisen skulle använda sig av den här metoden i jakten på skattesmitare som de facto är brottslingar enligt svenskt lag. Vilka ska man då stoppa? Är det kostymnissarna med bakåtkammat hår?
Felmarginalen skulle givetvis bli väldigt stor även då.
Nej, Revaprojektet är inte okej. Det stinker av unken rasism som regeringen försöker skyla över med dåliga förklaringar om att jakten på papperslösa är viktig. Att det har betydelse i ett bredare perspektiv. Det känns mest som en flirt åt den lilla, men högljudda minoritet som skyller så väl samhällproblem som egna tillkortakommanden på invandrare/flyktingar.
Således prioriterar polisen och satsar så väl resurser som pengar i jakten på de arma människor som drömmer om en fristad i Sverige.
Lagen, jag vet, men samtidigt växer det som kallas vardagsbrott till höghusliknande högar. Eller, rättare sagt, istället för att utreda inbrott, stölder och bedrägerier så avskrivs ärendena utan utredning.
Den som sett Veckans brott förstår vad jag menar.