En billig tripp till barnbarnen var fixad. Just som jag körde resväskan genom ytterdörren pep det till i mobilen. Mina ondaste aningar stelnade till som en irländsk setter med tjäderkänning. Va f-n! Flygbolaget beklagade. Tyvärr var mitt flyg inställt. Flygskatten, tänkte jag. Det är flygskatten. Bolaget hade ju redan lagt ner två turer till Amerika och nu var det min rutt Kallax–Stockholm som rök.
Det var inte flygskatten. Det var tekniskt fel. På planet. Men har man genomlidit allt som hör en flygresa till, packat och packat om till klockan ett på natten, sovit dåligt och duschat innan tuppen ens sträckt på högerbenet, då ska man iväg. Alltså körde jag till flygplatsen i laglig ilfart, väl där blev jag ombokad till ett plan utan tekniskt problem, därefter fick jag låna en dator för att hitta ett flyg Stockholm-Göteborg, den rutten skulle gått med buss enligt ursprungsplanen, men det var nu inte att tänka på. Flygbolag numro två hade godheten att erbjuda enkel biljett nästan tre gånger så dyr som den strandsatta konkurrentens. Kallas marknadsstyrning.
På detta svårmod följde ombokning av buss Göteborg–Jönköping. Stressad som en hamster klickade jag på avbokning istället för ombokning och blev nu skyldig att betala för två resor istället för en. Köp en betala för två. Enkel resa Luleå–Jönköping låg nu på Sista-Minuten Västindien toppad med p-böter. Jag hade glömt bort bilen i jakten på den försvunna resan.
Kön och väntan till Stockholmsplanet var lång. När det äntligen var dags för ombordstigning blev vi uppdelade i A- och B-grupper. Grupp A fick gå ombord först. Vad är det för grupper?, undrade en dam. Blodgrupper, väste jag. Flertalet hade, liksom jag, fel blodgrupp. I Stockholm var det guldkort som gav förtur till Göteborgsplanet. Du har inte guldkort, sa ombordstigningsskötaren. Nä, men vad sägs om ett ess i rockärmen? Den som vill ha en släng av apartheid rekommenderas besöka flygplatser.
Jag var nu så sur man kan bli utan att hoppa jämfota och skrika som en treåring. Bredvid mig i Göteborgsplanet satt en man med stark chefsutstrålning. Effektiv, välklädd, välklippt, vältränad. Jag tog kaffe med mjölk, socker och bulle. Han tuggade i sig medhavt äpple, sedan tog han mobilen, ringde och sa upp femton "individer". En misstänkt besvärlig "individ" kunde erbjudas två månadslöner i avgångsvederlag. "Så har vi haft någon sorts förhandling".
Kände hur blodtrycket steg ytterligare några millibar. Jojo, tänkte jag, du är förstås ingen "individ" du är vd som inte hoppar utan en fallskärm på tie miljoner. Väl framme i Göteborg reste sig mannen, såg på mig med vänliga ögon och frågade om han skulle ta ner min väska från bagagehyllan. Och plötsligt blev jag på gott humör. Den mördande blick jag tränat på, släcktes . En sådan trevlig karl. Undra på att han fått jobbet att slimma arbetsstyrkan. Varmt leende, hårda nypor. En sån där som ger uppsagda en känsla av att ha vunnit på Lotto.
Just vad jag behöver om jag ska ha råd att flyga billigt fler gånger.