"När fan blir gammal blir han religiös". Ordspråket dyker upp, bara så där, med anledning av en artikel i den rosa finanstidningen. Så här är det. Till nya uttryck som "flygskam", "barnskam" och "fallskam" , det sistnämnda har Spalten patent på, kan nu läggas "flyktingskam" och det har fastighetsmiljardären Roger Akelius patent på.
Akelius är snorrik. Vägen till miljarderna kantas av fastighetsköp, renovering och chockartade hyreshöjningar. Fejderna med hyresgästföreningen är många. Säger i en intervju att han vill ha hyresgäster med feta plånböcker och påpekar att han inte bedriver någon välgörenhet i Sverige.
Ingen välgörenhet i Sverige, men däremot i u-länder och det var dit jag ville komma med det där ordspråket. Han har de senaste åren skänkt och skänker hundratals miljoner till SOS Barnbyar, Unicef och Läkare utan gränser. En julklapp runt hundrafemtio mille är på väg för att göra livet i flyktingläger mindre vidrigt. Han utmanar samtidigt andra krösusar att öppna börsen.
”Jag känner flyktingskam. Jag behöver döva mitt samvete. Ingen frisk pappa eller mamma klarar av att se några miljoner barn misshandlas till apati", säger han till Dagens Industri. Häpp!
"Även arabiska barn behöver kramar, värme och skola. Förvaringen är värre än grisar i en trång stia”, säger han också. Häpp igen!
Storfräsaren Percy Barnevik är en annan som redan i början av 2000-talet kände att det skavde. Han lämnade ABB och fick en hiskelig pension på dryga niohundra miljoner kronor. Ett oherrans liv utbröt. Den förr så hyllade och upphöjde företagsledaren kastades åt vargarna. Till och med jag kände sorg. Hade alltid gillat Barnevik. Mest för att han liknade min äldste bror. Inte lika vacker, men något fanns där.
Tack och lov sansade sig mannen, återställde drygt halva pensionen till ABB och resten investerade han i hjälporganisationen Hand in Hand som verkar bland fattiga i Afrika och Asien. Hand in Hand satsar på barn och kvinnor. Det är kvinnorna som kan förvalta pengarna, få dem att växa och lyfta familjen ur fattigdom. Säger Barnevik. Och får ytterligare pluspoäng.
Vem är näste kapitalist att komma ut som filantrop? Det finns ju några att välja på. Spaltens magkänsla säger förre Scania-chefen Leif Östling. Också han en upphöjd och omtyckt, till och med av facket, företagsledare som stått på näsan. I hans fall är det taskiga uttalanden som gjort att han avkragats från det ena ämbetet efter det andra. Nu senast nedsättande om invandrare och viss utländsk arbetskraft. Vad har hänt med den gamle SSU:aren från Luleå? Har han hamnat i dåligt sällskap där uppe på kapitalets höjder? Spaltens stalltips är att han tröttnar på att vara bad guy, kommer ut som välgörare och säger: "Äh, va fan kan jag göra för gott med alla mina pengar." Litet Kennedyaktigt. Så där. Det vore väl trevligt?