Med uppspärrade ögon och blossande kinder (oklar färg) säger de trosvissa att du, Tobbe, du är röd. Vet inte vad jag ska svara. Blir alltid lika ställd när människor upphöjer horoskop eller annat hittepå till sanning eller rent av vetenskap.
Jag hoppas och tror att de flesta tar den här färgläran med en klackspark. Annars nödgas jag konstatera att Thomas Eriksson hade rätt när han döpte sin lilla bok till "Omgiven av idioter". Fast kanske inte riktigt som han menade.
Numera har väl Eriksson gjort lite reträtt och förnekar allt prat om "vetenskap". Det gör även företaget Discanalys som nöjer sig med att kalla färgläran för "en teori om mänskligt beteende". Samtidigt kan jag bara skaka på huvudet när jag läser om företag och organisationer som på olika sätt anammat färgläran i sin personalpolitik.
En arbetskamrat försöker slå mig i huvudet med att färgläran sedan länge är etablerad och nämner William Moulton Marston som på 20-talet klurade ut grunderna till DISC. Det finns mycket som var nyskapande för 100 år sedan, men jag törs påstå att all modern seriös forskning avvisar de här teorierna.
Discanalys skriver på sin hemsida att "Kraften i DISC analysen är att det är enkel att förstå och använda eftersom den identifierar endast fyra beteendestilar (D, I, S, C) som kopplas till fyra DISC färger".
Och jag är röd! Absolut, men när jag läser vad som kopplas till blå, grön och gul så kan jag med lätthet hitta kännetecken och beteenden som stämmer på min person. Det är som att läsa de tolv horoskopen och inse att där är lite jag och där och där och där.
Fast så vitt jag förstått av den här färgläran så kan man inte vara lite av varje. Det ska vara raka linjer och ramar så att vi människor kan kategorisera och känna oss lite mindre ängsliga. Genom att kategorisera blir det enklare att vägra lyssna, avväpna och välja bort andra människor. Du behöver inte ens reflektera. Det räcker med att hävda att "hon är ju gul och det vet man väl hur gula är".
Men hemska tanke, tänk om människor inte bara är en färg eller ett horoskoptecken. Tänk om alla människor är djupare än brunnar och kan skimra i regnbågens alla färger.
Läs granskningen av Thomas Erikssons snedtänkta idéer i tidningen Filter (nummer 63) så kanske även den mest trosvissa drabbas av tvivel. Fast det kanske är för mycket begärt när man är omgiven av idioter.
För övrigt är min franska bulldog Polly väldigt gul med lite gröna stänk. Själv drar mig mest mot svart.