Om att fiska naken vid en ström
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter en svettig promenad i oländig terräng under en obarmhärtig sol slänger jag av mig ryggsäck och kläder. Alla kläder! Jag står naken med mitt flugspö och känslan är så stor att den svindlar. Dessutom hugger fina harrar som jag försiktigt släpper tillbaka. Utom en, som blir middag.
På nätterna vaggas jag till sömn av älvens strida porlande och bara myggen är ett litet, men överkomligt problem. Och jag ser de första stjärnorna tändas på en allt mörkare natthimmel.
Som sagt, ibland är friheten extra mycket värd och jag ska leva på det här när vintern står och stampar utanför dörren.
Vi har tagit oss till paradiset via mil efter slingriga och dåliga grusvägar. En titt på mobilen visar att all kommunikation med omvärlden är bruten och hela trippen andas äventyr. Vi möter en butter äldre "inföding" som knappt svarar på tilltal och det märkliga mötet leder tankarna till filmen "Den sista färden". När vi rullar vidare trallar jag muntert på ledmotivet, den berömda duellen mellan banjo och gitarr.
Turligt nog slipper vi besök av inavlat skogsfolk som vill att vi ska skrika som grisar.
För ett par veckor sedan besökte vi Hälsingland. Vi njöt av tropisk värme och träffade bland andra bilintresserade Bosse (fingerat namn).
Han berättar generat om hur nära det var att körkortet rök tidigare i sommar. Under vintern har han renoverat ett objekt, men när det var dags för lackering blev det problem. Inga rutor, inga säten och bilen skulle köras ett par kilometer.
Nå, problem är till för att lösas. Sålunda spände Bosse fast en pall på förarplatsen och tog på sig mopedglasögon och läderhuva mot fartvinden. Färden gick utan missöden, bilen lackerades och när den skulle hämtas fick det bli samma lösning.
Men just den här dagen var polisen i faggorna. Med blåljusen på körde en polisbil upp jämsides och tvingade Bosse att stanna. Fler polisbilar anlände och snart stod elva polismän och betraktade den märkliga uppenbarelse som satt på en kökspall framför ratten.
En barsk polis började räkna upp antalet brott. Det blev en lång uppräkning och Bosse såg sitt körkort fladdra iväg och bötebeloppet stiga astronomiskt.
"Jag skulle bara köra hem den till garaget", pep Bosse skrämt och, tro det eller ej, i det läget började poliserna garva.
"Mycket har jag sett, men det här tar nog priset", frustade en av poliserna muntert och efter diverse förmaningar slutade allt med en dryg tusenlapp i böter.
När sedan bilen skulle fraktas från platsen började nästa problem. Bilen fick inte bogseras och Bosse ringde en person med trailer, men priset för den korta färden skulle bli 600 spänn. För dyrt tyckte han och gick upp till en närliggande bondgård och frågade bonden om hjälp.
Visst, bilen baxades upp bakom traktorn och till sist var bilen hemma. Nu återstod betalningen till den kärva bonden.
"Hur mycket blir jag skyldig", frågade Bosse.
"Ja, nog vill jag ha 700 i alla fall", svarade bonden på klingande hälsingemål.