På pitebondska finns ett nedvärderande rim om november. Det är inte rumsrent så jag tänker inte berätta, men det börjar på "stjit"(skit) och slutar på "ember" (ämbar/hink). November stjitember. Sånt kan man ju inte skriva.
Senaste tiden har jag försökt älska november. På samma sätt som jag försöker älska skatorna. Ger dem ister och annat godis så att de ska låta bli att hacka i sig småfåglarna. Så pass kan man väl göra? Dom är ju ändå bara människor. Dom också.
Kärleken till november är ung. Den kom till mig fredagen den fjärde denna månad. Som en uppenbarelse kom det över mig. Nånting tjockt och grått och innan det förvandlades till snö, hann jag tänka att november är en underskattad, missförstådd månad.
November har vi fått för att vi ska få en tid av ingenting. En tid av nåd. Trädgården ligger för fäfot under ett förbarmande tunt, men dock, snötäcke. Rosdamerna Constance Spry, Madame Boll och Madame Plantier är omstoppade och nattade med en bön om att vi ska återses till våren.
Gislaine de Feligonde har fått flytta inomhus. Hennes franska nerver pallar inte Lilla Sibirien. Hon delar hytt med en klängros med det illlavarslande namnet "Our last summer" (vår sista, möjligen förra, sommar) samt de två finskorna Merveille (Underverk). Och det måste jag säga, så nyfödda som dom såg ut när dom kom till mig, vill det allt till ett under om de ska se dagens ljus till våren.
November är månaden då du inte behöver bry dig om vädret. Du vet att det kommer att vara grått och trist. Allt utom snöstorm är bonus. Du kan krypa ihop under ullfilten, tända ljus och en brasa om du råkar äga en eldstad, läsa böcker och tidningar, lyssna på musik.
Drabbas du av arbetslust kan du dödsstäda, så att dina efterlevande inte svär så mycket över morsan och farsan som samlade på tamefan allting. Eller bara ha riktigt tråkigt och ladda batterierna inför kommande prövningar som jul- och nyårsfirandet.
Så där gick jag och tänkte. Klappade november på huvudet, duktig månad, och kände hur min karma växte. Fredagen den elfte tog det slut mellan oss. Tvärt. Detta är ingen månad, detta är en olycka. Mörker, regn, livsfarligt isiga vägar. Helt otränad gör du en dubbel Salchow, landar på framtänderna och hoppas att ingen ser dig.
Hunden har fått en klo bortopererad. The Donald, en av exfruarna kallar honom så, riktade örontrumpeten mot folkdjupet och blev vald till USA:s president. Förhoppningen är att han ljuger om de flesta av sina vallöften. Moderater kallar politiska motståndare för hora. De som inte fick kicken ska på uppfostringsläger. Med mera, med mera.
Och så det här med supermånen. "En sådan måne har du aldrig sett!", utropade rubriken. Nä, jag såg ingen måne alls. Det var grått, grått, grått och så var den borta. Är det nån idé, att tvärvisa sig en sekund vart 68:e år? När det är mulet. November stjitember!