Seglade i Karibien i påskas under tre heta veckor. Kunde väl aldrig ana att det skulle bli snudd på lika varmt här i sommar. Därför lägger vi ned långseglingen och stannar i hemmaskärgården. Japp! Kan faktiskt inte minnas när det hände sist. Det är magiskt, även om det ryker från skogsbränderna i fjärran och bönderna har det mindre kul. Sänder en tanke till dem och köper svensk filé när vi grillar på bryggan.
Träffar en strandad ryss på Bondön. Han behöver reservdelar till masten och får en rostfri vantskruv plus lite annat som jag ändå inte behöver. Tyvärr har han stora skador på båten och det är väl tveksamt om det är ekonomi att reparera. Gubbarna på varvet gör i alla fall sitt för att hjälpa honom. I viken hemma ligger ett äldre par med en lina i propellern. De fipplar med mobilen för att ringa efter dykare. Vattnet är varmt så jag drar på cyklopet och skär loss tampen åt dem. På Renöhamn är det riggproblem men även den båten blir det ordning på trots sen söndagskväll. Inte kul att stå ensam utan att riktigt veta vad man skall göra och kan man hjälpa någon är det bara kul. Hjälp och hjälpa brukar för övrigt jämna ut sig i längden.
Fast ibland blir det björntjänster. Var ute på höstsegling för några år sedan när polare skulle hjälpa till att släppa draggen i aktern. Man kastar för övrigt aldrig ankare, man fäller det. Helst så ljudlöst som möjligt. En hederssak. Hur som helst tog sig personen i fråga, en kille vi kan kalla Hjördis (jag vägrar alltjämt att använda pajaspronomenet hen) an nämnda uppgift med glatt mod. Plumset hördes tydligt där jag stod i fören och jag ropade att han skulle bromsa farten.
– Vadå bromsa? Kom svaret
– Men repet. Svarade jag.
– Vilket rep? Avslutades den korta dialogen innan båten gick in i bryggan med en lätt duns.
När jag häromdagen snorklade i samma vik fick jag svaret på vad som gick snett den gången. Vid sidan av ankaret låg linan snyggt uppkransad, lika snyggt som när den lämnade båten. Visst kan man ha otur på sjön, men ibland beror det på andra saker… Hjördis.
Ohoj.