Semestertider. För vissa. Pensionärer får aldrig semester. Jobb från morgon till kväll, alla dagar. Och ändå räcker inte tiden till. Dygnet borde utökas med ytterligare åtta timmar. "Jag förstår inte hur jag hade tid att jobba", är en vanlig kommentar från dem som muckat.
Saken är den att det var det enda du hade tid med. Jobbet på jobbet. Det andra fick anstå. Som pensionär ska du jobba ifatt och leva livet i racerfart. Göra allt det där du aldrig hann med på fyrtio, femtio år. Visserligen har du hela livet på dig, men det mesta är avbetalat. Livet är som ett annuitetslån. Först betalar du mest ränta, sen blir det mer och mer amortering och till sist är det inlöst.
Dessutom går allting du ska göra mycket långsammare. Pensionärslivet kräver en 25-årings ork och en 65-årings erfarenhet och förmåga att planera och lösa problem. Ni hör väl att det är hårt. Förutsättningarna för att bli utbränd är goda.
Oreglerad arbetstid, inte särskilt bra betalt och sämre ska det bli. Så kära vänner, ni som ännu samlar pensionspoäng och tror att ni är odödliga, det finns två saker ni ska kämpa för medan någon fortfarande lyssnar på er. Kämpa för högre pensioner, utan nån jädrans lyxskatt, och framför allt kortare arbetsdag.
Jobben är regeringens och oppositionens stora grej. Lösningarna är olika. Fler enkla jobb med låg lön är en medicin de allierade förälskat sig i. Hur de enkla jobben ser ut har ännu ingen berättat. Antagligen för att dom inte finns. Underförstått är de "enkla jobben", jobb som inte behövs och därför kan betalas dåligt, men jobb som inte behövs finns inte.
En annan, humanare, lösning är att dela på de jobb som finns. Roland Paulsen, forskare vid Lunds universitet, har forskat sig fram till att svenskarna jobbar alldeles för mycket, alldeles i onödan. Sex timmars arbetsdag räcker gott och väl, men "halvtid" åt alla är att föredra. Det har vi råd med. Det skulle lösa många problem; arbetslöshet, otrygga anställningar, ohälsa på grund av för mycket och för litet jobb. Sverige skulle belönas med ett friskare och gladare folk.
Varför blir det då inte av? Går inte? Jodå, det går visst. Sverige har gått från 13-18 timmars arbetsdag till 8-timmarsdag och femdagarsvecka. Undergångsprofeterna höll hov och mässade om katastrof. Har den kommit? Nej, välståndet har ökat och vi har fått råd med en skattefinansierad allmän välfärd.
Den tekniska utvecklingen har jagat fram och jagat bort hela yrkesgrupper, ändå produceras det mer i dag än någonsin tidigare. Dubbelt så mycket som på 70-talet. Då borde vi också kunna jobba hälften så mycket utan att löner sänks. Möjligen är det några som får mindre och inte kan hålla sig med löner på 77 miljoner. Inte ens med 52 industriarbetarlöner. Men det går säkert det också.