Midsommarafton och jag liksom många andra tycker att det, mina damer och herrar, borde vara den riktiga nationaldagen. Ska vi prata svensk kultur så är det i vart fall en dag som ligger väldigt bra till. Bara en svensk kan komma på tanken att kvacka som en liten groda runt en blomsterprydd stång ackompanjerad av dragspel och fiol.
Det är tveklöst ett charmigt sätt att fira ljusets återkomst i väntan på att högsommaren ska slå ut i all sin prakt. För varmt, det är det sällan, när det firas midsommar i Norrbotten. I år inget undantag och det krävs nog en liten rackare för att stå ut när myggen har zoomat in rätt blodgrupp.
De mest pessimistiska menar att sommaren, den klarades av när maj bjöd på oväntad värme. Själv förväntar jag mig mer.
I år kryddas midsommar av lite mer än sillen. Det största idrottsevenemanget är i full gång. För den som missat kan jag berätta att det är VM i fotboll. I Ryssland!
Just Ryssland och midsommar har en särskild plats i mitt hjärta. Vi skriver 1994 och midsommaraftonen har precis tonat ut när den franske domaren Joel Quiniou blåser igång gruppspelsmatchen mellan Sverige och Ryssland på Pontiac Silverdome i USA inför 71 528 åskådare.
Förutsättningarna är tämligen givna, vi bör helst vinna eftersom den första matchen mot Kamerun slutade 2-2. Det börjar inte bra. Redan i den fjärde minuten får ryssarna straff som Salenko sätter. Förtvivlan, men i den 37 minuten kvitterar Tomas Brolin på straff.
Andra halvlek blir en galet glädjefylld föreställning där Martin Dahlin gör två mål och våra glädjeskrik dånar ut i midsommarnatten. Resten är historia. Sverige tar brons efter en makalös turnering och chansen att få uppleva det igen får nog sägas vara väldigt liten.
Men hur som helst väntar en midsommarfest igen. I morgon klockan 20.00 är det avspark mot Tyskland. Ett Tyskland som överraskande förlorade mot Mexiko. Jag gissar att det blir en tuff uppgift, men bollen är rund och kan Island spela oavgjort mot Argentina, så kanske vi kan göra likadant.
Den matchen missar jag inte och skulle Sverige ta poäng så ska jag krypa till, nä nä, inte en chans. En gång är ingen gång, men bara en dåre slår vad två gånger. För den som inte vet kröp jag tre kilometer till jobbet efter en huvudlös vadslagning 1999. Take me to your heaven! Den där förgrymmade Charlotte Perrelli, men jag höll mitt löfte och det var det viktigaste.
Men särskilt mycket midsommarfirande blir det inte i år. Det är min tur att jobba hela helgen och jag hoppas slippa skriva om tråkigheter i festligheternas spår. Var snälla mot varandra och ha en riktigt härlig midsommar.