Medelhavet eller Sverige?

Ett våldsamt åskväder drog in över naturhamnen över natten.

Ett våldsamt åskväder drog in över naturhamnen över natten.

Foto:

Piteå2010-07-15 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tar lite semester från semestern och hoppar på tåget till Stockolm. Sedan en svettig timma i buss ut till Stavsnäs följd av en befriande båttur vidare till Sandhamn och Gotland runt. Ballt, kul, häftigt och förlösande. Äntligen kompromisslös segling på havet. Vi gör vad vi kan, slutar i mitten av fältet och får vara nöjda med det. Dagen efter målgången hänger vi i baren på poolområdet. En eller annan kall bärs är man faktiskt värd efter närmare tre dygn på böljan. Dessutom i stekande värme även om dricksvattnet i år räckte, nästan ... Seglarpolaren Daniel försvinner för att köpa lite pizza och blir borta längre än väntat. Jag hittar honom så småningom - föga förvånande - vid bardisken pokulerande men en främling.
- Ove, den här liraren måste du träffa, han är från Sjulnäs, hojtar han över den urkassa och högljudda hipp-hopp-djävla-musiken.
Daniel som själv bor i Svensbyn hade hört en välbekant dialekt beställa en flaska kyld champagne och en tolva (!) whisky. Tjejen bakom disken hade visserligen höjt på ögonbrynet en smula men sedan ordnat uppdraget. Klart en Pitebo skall ha sig en rejäl stänkare när det är semester och andan faller på! Världen är minsann liten och den krympte än mer när Sjulnäsar´n visade sig vara uppfödd på Norra Pitholm, mina hemtrakter sedan tio- tolv generationer. Wow. Vi pratade och garvade tillsammans en stund innan han ursäktade sig för att leta upp sin syster som befann sig någonstans kring poolen. Bye bye. Efter några minuter kom han dock tillbaka med ytterligare en ishink, en champagne och en tolva whisky till Daniel.
- De här skall ni ha grabbar, har man seglat Gotland runt så har man, vi ses.
Vilken kille.

Hemma på Feelgood igen trampar Camilla på fördäck och vill så snart som möjligt lämna Grebbestads marina för naturhamn och fri horisont. Efter lite bunkring tuffar vi med svågern och hans sambo ut mot Väderöarna men väderprognoserna ser dystra ut. Vi hittar istället en trång och djup vik strax utanför Fjällbacka. Ingrid Bergman, Sveriges genom tiderna största skådis (tyvärr Helena Bergström, troligen var det Colin Nutley som räknade ihop rösterna när svenska folket sade sitt ...) tillbringade många somrar här och skärgården är dramatiskt vacker. Lite som Höga kusten men mer komprimerad, om någon förstår vad jag menar? Vi ser fenorna av två tumlare passera och blir exalterade. Strax därefter kommer två andra "mini-delfiner" och hoppar högt upp i luften framför oss. Hallå, vad är det frågan om? Är vi i Sverige eller Medelhavet?
På natten drar det mest våldsamma åskväder jag varit med om förbi. Vi sitter uppe på berget så länge vi törs och hela himlen är en enda bullrande, blixtrande rockkonsert. Hey-Ho-Lets-Go! När en tromb närmar sig på den kolsvarta himlen skyndar vi oss ned i båten, slår av all elektronik och tänder ljusen. En viss spänning (!) infinner sig hos våra gäster men vi ligger tryggt förankrad mellan de höga klipporna och natten avlöper - om inte helt lugnt så dock - smärtfritt.
Det är fan i mig kul att leva när det händer saker! Ohoj!
Läs mer om